Sjukstugan fortsätter. Jag ska inte klaga egentligen – rent sjukdomsmässigt är det ändå lindrigt här med hosta och måttlig feber (och halsont för mig) – men det är såklart tillräckligt för att VAB ska krävas. Hata VAB. Jaja, kan man gå in i det så kan det ju vara okej (/mysigt) men oj vad stressad jag blir. Idag har det bara varit jag och Stella hemma så ett gäng timmar fick jag ändå ihop. Inte tillräckligt.
Max har varit frisk och gått på dagis ett par dagar, men ikväll tyckte jag att även han verkade aningen hängig/varm – Henke får båda barnen hemma imorgon.
När vi hämtade honom var han dock så söt. Rätt ointresserad av mig, men Stella blev han sååå glad att se. Kjaaaama Stella! ropade han och ville krama henne länge. Gulle. Sen ville han som vanligt inte följa med hem – tills han kom på att han ville hålla Stella i handen. Hon lät honom och då gick han med så glatt så.
Moments. Vi behöver ju inte tänka på världskrigen hemma senare.
Senare på kvällen dök svägerskan Erika upp, i stan för utbildning imorgon. Hon såg några ouppackade kartonger från IKEA (jag och Stella tog en kort sväng dit på eftermiddagen för att köpa en planerad hylla), och det funkar inte för henne. Hon satte igång direkt. Jag är bara tacksam jag! Lite hämtmat från Primo Ciao Ciao på det och vi fick en trevlig kväll.
Oj vad vi är trött på det där med sjukdomar nu, även om det som sagt kan vara betydligt värre och jag lider med de som sitter med familjer med kräksjukor, bihåleinflammationer osv osv osv. Imorgon hoppas vi vindarna vänder för oss såväl som alla andra där ute som väntar på pigga och friska familjemedlemmar!
Då blir det min tur att jobba för övrigt, vi tillämpar varannandagsregeln. Det passar alltid superdåligt för båda så den med minst dåligt får vara hemma. Tack och lov har vi inte haft några tok-krockar så vi behövt köra halvdagar (även om de är ganska bra egentligen) eller fått kriser. Ännu.