Jomen sådär ja. 6,5 nätta kilometer får man ändå vara nöjd att lyckas klämma in. Det kändes lättare än sist – jag är nog friskare – men lite lugnt tog jag det ändå. Fast, snart kan jag nog inte skylla på det längre när jag konstaterar att det går snäppet långsammare (!) än att springa.
Efter förmiddagens pulka, skridskor och nu det här är det jag som kan njuta bra av allt som serveras när vi nu beger oss till Runns kant och firar jul med övriga 10 vuxna och 4 barn.
Hemmaspår – ja precis i kanten av mamma och pappas villakvarter tar skogen och motionsspåren vid. Det innebär ju inte att jag har så stor erfarenhet av dem. Förutom alla (många) plågsamma gånger som barn vill säga. 😉