Ikväll har jag surfat alldeles för mycket resor för att det ska vara hälsosamt.
När kan vi åka? Långt och länge? Och var? Någon som varit i Brasilien?
Alldeles nyss läste jag den här bloggen om en familj som är ute och reser i två månader, just nu i Thailand, med barn som är exakt lika gamla som våra finingar var förra året när vi gjorde vår tremånadersresa. Ah, minnena! Så då tänkte jag på Klong Nin på Lanta. Där är bilderna ovan tagna. Jag läser Annikas resefredag och ryser i hela kroppen. Minns vårt besök vid Angkor Wat (under vår Laos-Kambodja-Thailandsresa 06/07) som väl är närmast hennes etta just vad gäller det där med historiens vingslag (men oj vad jag skulle vilja uppleva machu pichu, gammal dröm!), cessnaflyget till Milford Sounds på Nya Zeeland med barnen i knät, canyon swinget över ravinen vid Queenstown. Och så läser jag om Alfva med familjs planer på att eventuellt åka till Vietnam i sommar och då tänker jag på hur fantastiskt jag hade det där under min backpackning när jag var 22 och reste sådär fritt man bara kan då, själv i nära ett halvår och byggde det självförtroende och den självkänsla jag fortfarande har med mig i allt jag gör. Jag klarar allt. Lite så. Där hade jag mina bästa och mina värsta dagar, så vackert och så mycket fantastiska människor, så många frierier från efterhängsna vietnameser och så mycket misär. Oj vad jag borde scanna in mina gamla foton… Även om minnena finns präntade långt inne i hjärnan. De skulle vara fler om jag hade mer foton till hjälp.
Men nästa då. Det känns ju som att man borde åka västerut, men i hjärtat svider det av avund när andra återvänder till Asien. Fina, fantastiska Asien.