Oj, vilken dag det varit! Från det att vi vaknade till rätt härligt väder och käkade frukost med en massa färska jordgubbar till favorit-pannkakorna sommardagen till ära…
Det var nämligen dagen för Stellas 5-årskalas. Hon fyller mitt i sommaren så för att få till dagiskalaset gäller det att vara ute lite före. Hon var taggad som få, dukade hela bordet själv med prylar hon valt själv på Ica Maxi igår. En bit ifrån förra årets ”Cars/Bilar”-tema. Det varierar visst, intresset… 🙂
Rosa, prinsessor och vimplar (viktigt!). Och silverglittriga serpentiner. Festligt.
Även outfiten valde hon själv, och då invigde hon denna jumpsuit från HM som jag köpte för över en månad sedan. Den är bara för ljuvlig, tycker jag – bra val där.
Och tårtan dekorerades med omsorg. Chokladtårta var beställt (reminder till nästa år – kör på marängsviss istället, tårtan var intressant ungefär 10 sekunder) och med jordgubbar på var viktigt.
Det var 10 dagiskompisar som förgyllde kalaset. Det hela var mycket roligt med många skratt – men vi blev också varse att de inte är fullt så stora som vi tror. Eller så ”enkla”. De kom inte igång särskilt bra med fria lekar (som vi varvade dansstopp och uppskattad gris-knorr med) och det var fortfarande stora inslag av ”har du en sån det ser kul ut JAG VILL OCKSÅ!”. Efter första timmen gick vi ut för lek och skattjakt på innergården och den ytan passade på ett sätt bättre. Men asfalt, snabba fötter och speedade barn? Ett par krascher och välanvända plåsterboxar. Vi pimpade skattjaktspåsarna med vattenpistoler och lät vattenkriget råda, till stora skratt. Jag tror att vi enades om att det var en riktigt bra idé till slut, trots visssa inslag av tveksamhet.
Hör att jag låter lite tveksam till hela kalaset, men alltså det var jättekul och Stella var nöjd värre – men att ha ett kalas för 10 femåringar lär likställas med en mindre lugn kväll på valfri musikfestival med ett gäng tusentals besökare, tänker jag.
Vi följde upp det hela med att direkt dra på Max första kompiskalas. T fyllde 3 och Max var yngst med sina 2,5 år. Det var 7 barn på det kalaset och där rådde lugnet. Helt sjukt! Barnen lekte hur bra som helst i princip utan någon som helst inblandning från oss föräldrar (!) och jag har aldrig varit med om att kunna prata med andra vuxna så mycket på ett kalas. Årgång 2010 verkar vara en lugnare variant än 08.
Käk hos grannen var välkommet efter en intensiv dag där vi själva knappt hann få i oss mat alls, och vi är nöjda att lägga den här dagen bakom oss. Vi somnar alla 4 utmattade men inte minst barnen med stora leenden på läpparna. Jag skrev det förra året och jag skriver det igen – tur att det är ett år kvar till nästa gång. Då är de väl tillräckligt stora för att man ska kunna leja ut det hela till valfritt badland/lekland/..?