Och så äntligen anlände vi Dalarna ikväll, och möttes av de två finaste människorna i världen. Äntligen! Som vi längtat! Men ändå har vi knappt haft tid till det, och lite bra får det väl tyckas vara?

Barnen har haft det toppen. Fiskat och fått mört (Stella enormt nöjd över att få “silverfisk”), varit på bondgårdar, lekt ute och hos kompisar, tagit hand om katter, … Kört slut på sina morföräldrar (?). Inte saknat sina föräldrar så värst mycket. De verkar också ha förmågan att uppskatta här och nu, i vetskapen att man snart ses igen.

Och så har de varit på fotboll, hejat på storkusin i Dalecarlia cup. Hemmavännerna har gjort sitt bästa för att omvända de små Stockholmsbarnen till olika dalalag. Är det inte Brage så är det Islingby. Det verkar ha gått sådär. Övertygad och skeptisk.

20130706-001419.jpg

20130706-001425.jpg

Ikväll har vi fått utförliga rapporter om vad de gjort. Stella är mysigare än mysigast och har berättat massor om sina upplevelser de senaste dagarna och visat nya färdigheter, som att rita delfiner och att klättra lite extra högt på gungställningen. Max berättar han med, hans ord/uttrycksförråd är enormt och han är helt enkelt så sjukt rolig så det finns inga gränser. Man skrattar högt åt honom varenda dag, han är i sitt esse just nu.

Bästa fina. Och nu har vi 4 veckor tillsammans! Älsk på den!
Vi börjar med att bege oss mot Toscana imorgon. 5 familjer, det lär bli glatt och livat.

Följ mig!

Mer läsning...
Tankar om ett barn till