Våra rutiner i Halmstad har fortsatt i tidsförskjutningens tecken. Barnen hävdar bestämt att de absolut inte kan somna när klockan är runt 21.30 (och då är ju iallafall Max sådan som är enormt rutinmässig och somnar på nolltid i vanliga fall) och de kommer tidigast upp runt 9.30. Vi sover djupt lika länge vi med.
Rätt härligt. Lite frustrerande. Även om jag utan tvekan är den kvällspigga och morgontrötta typen så känner jag lite stress när lugnet är för påtagligt.
Men så har vi sällan särskilt bråttom till stranden. Någon timme i stöten räcker. Men åh vad härligt det varit där i år! Äldre barn som leker fint själva hyfsat ofta och vatten i den långgrunda delen som håller thailändsk temperatur ungefär. Härligt!
Kvällarna har haft tropisk värme (vilket man alltså säger när det är över 20 grader kl 22) och vi har ätit middag med kompisar i Steninge eller varit ute. I fredags stoppade vi ner barnen i cykelvagnen och åkte till stan, ett Halmstad som visade sig från sin bästa sida. Gastons uteservering är alltid okej med hyfsad mat (carpaccio och burgare, och några barnrätter också så de fick också hamburgare och glass). Barnen satt med film när de ätit upp och vi åt klart, drack ett glas vin och kollade på folk. Ibland pratar vi lite om vad folk tycker om barn med film på restaurang. Okej eller sticker i ögonen? Jag tycker att det går bra att ha dem med på enklare ställen, och film en stund när det är ”senare” på kvällen innebär samma aktivitet som hemma den tiden och gör att det blir lugnare för alla. Win-win, säger jag. De är ju liksom för små för att sitta och prata lugnt med oss längre stunder såattsäga. Inte heller tycker jag att man ska vara bunden till hemmamiddagar bara för att man har barn, utan att gå på restaurang är en del av vår livsstil och således deras uppfostran.
Vi tycker blickarna från förbipasserande kan utstråla både det ena och det andra. Hur tänker du?
Well.
Fina kvällar i Halmstad har vi iallafall haft utan tvekan!
