Först och främst vill jag säga att alla som tvekar för visa resmål med barn pga tidsomställning inte ska vara så rädda för det. Vi har aldrig – och då menar jag verkligen aldrig – haft några större problem med det. Och då har vi ett barn av varje sort – en som är en riktig tröttmössa och somnar när som helst var som helst om minsta trötthet finns, och en som aldrig riktigt kan slappna av och somna hur trött hon än är.
Efter hemkomst den här gången har de direkt kommit in i svenska tider, med lite tidigare läggning (redan 19) då de somnat direkt men morgontröttheten har däremot varit brutal. För oss alla tre. Max har också haft svårt att somna om efter att han varit uppe på toa på natten och hans två timmar av sparkande (i min säng) varje natt har gjort mig aningen sliten. Han själv å andra sidan har somnat mitt i maten (!) både hemma och på förskolan. Ooops.
Lite trilsk med andra ord men inget allvarligare.
I övrigt har min kropp reagerat konstigt, och om det är (den inte alltför intensiva) kylan eller något annat vet jag inte. Jag har haft ont i lederna i både fötter och händer, så till den grad så att träning känts otänkbart och smörjandet med Voltaren och linement fått vara regelbundet (utan resultat).
Jag pressade mig ändå till planerad lunchträning igår men ändrade gym till yogalates-pass. Kände mig duktig att jag gav mig själv det.
Sen kom eftermiddagen och med den huvudvärk, lite frossa och allmän obehagskänsla som satt i under kvällen på jobbevent. Aha, influensa på g! tänkte jag – inte glatt men skönt ändå att fatta vad allt konstigt berodde på.
Men idag – ingenting? Förutom ledsmärtan då. Konstigt! Skrutt-tant!
Jag har inga träningskläder med idag kan jag säga men jobbet blir intensivt och att jag inte är på topp är väl inget som inte kan lösas med starkt kaffe och ipren.
Är det helg snart?