Vilken dag vi vaknade till denna söndag, den första i januari. Solen strålade (ja så sent vaknade jag) och hela inramningen kändes enormt vårlik, som vore det en dag sent i mars. Men istället är det mitt i vintern, en vinter som inte ens tagit fart och där sug efter snö och vintersport fortfarande är stor men bara i sin linda.
Jag är jätteglad att det är mycket vinter kvar, men jag längtar så efter att upptäcka vårt hus under sommarhalvåret. Vi flyttade in 1 augusti och fick förstås en del sommar och höst, och visst njöt vi – men allt var så nytt. Vi var obekanta och lite rädda. Vi njöt men långt ifrån helt avslappnat.
Nu vill jag se varje säsong smyga sig på, jag vill sitta på altanen med mitt morgonkaffe och överraskas av att solen faktiskt värmer.
Altanen på bilden nedan ligger i österläge och jag har aldrig suttit där. Vår stora terrass ligger i norrläge, men är så stor så att solen alltid når dit – när det är sommarhalvår. Under vintern orkar inte solen upp ovan vårt höga hus. Däremot når den, tydligen, altanen nedan. Där ska jag sitta.
Så i förmiddags gick jag ut och kände efter hur det kändes att dricka dagens första kaffe där. Solen sken i ansiktet och det kändes ljuvligt!
Men däremot var det 0-gradigt ute. Upplevdes snorkallt.
Än har vi vinter, länge än, men när det blir riktig vår ska vi bli fina vänner jag och den där altanen. Och hela trädgården runt hela vårt hus. Can’t wait!
Och så ska jag ta ner den där tråkiga busken bredvid gången på bilden, och ta mig an även denna stengång som jag inte lagt lika mycket kärlek på som de andra (denna först och denna som är min stora stolthet hittills i trädgårdsväg). Det ser jag också fram emot!