Ja herregud vad ambivalent det känns det här. Å ena sidan – den starkaste – så är det så oerhört tråkigt att snön här i Stockholm försvann lika snabbt som den kom. Januari är vinter och då ska det vara snö – punkt.
Fast å andra sidan. Solen kämpar, dagarna upplevs verkligen som ljusare nu, i helgen hörde jag något så ovanligt som fågelkvitter och det är ju ovärdigt januari men det är nästan så att jag ibland blickar framåt.
Som idag på lunchpromenaden alltså. Den värsta isen på marken hade försvunnit vid den tiden efter att ha varit helt brutal på morgonen och det var blött värre. Det kanske är livet från den ljusa sidan helt enkelt – att se fram emot en spirande vår istället för att klaga på en usel vinter.
Ikväll bjöds för övrigt vegetariska biffar hemma för första gången. Morots- och jordnötsbiffarna var verkligen jättegoda! Barnen jublade inte direkt (men skulle kanske kunnat äta om vi uteslutit ingefäran?) men de får lära sig.
Och hemmagymmet bjöd på ett överkroppspass för oss båda. Heja det och oss! Jag är tydligen en riktig hemmaråtta den här veckan. Får inte nog av lugna kvällar i huset. Vad olika det kan vara, alltså.