Nej, några 5 dagar blir det inte när vi är i Alperna. Att åka iväg bara vuxna och lämna mer eller mindre små barn hemma är inte helt ”bara” (inte bara för att det kräver enorm support – den här gången av världens mest fantastiska farföräldrar – TACK!). Jag har mycket svårt att se att vi skulle lämna dem en hel vecka än på många år. Kanske aldrig, för när de blir äldre blir det säkert mer aktuellt att de följer med.
Första gången vi åkte utan Stella var hon 1 år och 8 månader och vi åkte till Italien en torsdag, åkte skidor fredag och lördag och sedan hem på söndagen. Det var intensivt och härligt, men vi kände att en dags skidåkning ytterligare skulle göra stor skillnad. Och så har det blivit, men i år med en oplanerad ändring – det var svårt att hitta prisvärt flyg med avgång senare på onsdagen så redan när det fortfarande var natt åkte vi hemifrån.
Det kändes inte helt hundra med tidigare barnlämning och en hel dags ledigt från jobbet istället för en halvdag, men däremot var ett par timmars åkning redan på onsdag eftermiddag en fantastisk bonus! Något vi säkerligen inte gjort om inte vädret varit fantastiskt, visserligen.
Apropå väder så vaknade vi imorse, hemresedagen, till allra mest snöyra (utan gediget snöfall dvs) och med det usel sikt. Så det var inte allt för ångestladdat att istället för att checka in i backen checka ut från hotellet. Summerat hade vi således en eftermiddag med härligt väder, två rejält snöiga dagar och en strålande dag med fantastiska pister. Några i sällskapet är konstant på jakt efter nysnö och tar hellre usel sikt och får sköna offpist-repor, och några föredrar sikt, hård manchester och magiska vyer.
Vi får med andra ord anse våra dagar vara perfekta sett till det perspektivet.
Jag är glad att ha börjat testa på offpist, att ha jobbat lite med tekniken och nå skönare carves med bättre känsla av fartstabilitet och inte minst är jag så galet nöjd med gårdagen. I min värld var den helt fantastisk, både sett till åkning och inramning!
Så med det har vi avslutat årets alpresa, och begett oss hemåt. Givetvis funderar vi redan på vart nästa års långweekend går. Flera i sällskapet tycker att detta ställe – Obergurl/Hochgurgl – är det bästa vi varit på (jag återkommer med mer info om det!) men jag tippar ändå på variation. Eller om vi åker tillbaka till Val Gardena och mysiga hotellet Pra Tlusel där. I höst vet vi.