För inte så många år sedan var det något positivt överraskande om skidpremiären för året blev före jul. Eller ens före den traditionella tjejhelgen i Sälen vecka 4. Ibland lyckades vi få till Lucia i Sälen, men allra oftast var det dags för årets första skiddag betydligt senare.
Något har förändrats där. Nu känns det som att jag vill göra premiär så tidigt det går, och känslan av att kicka igång skidsäsongen är nästan religiös. Så, att göra premiär på det sättet jag just denna helg gjort är… alltså. Jag saknar ord. Halvveckan i Österrike har varit rakt igenom fantastisk, och jag är så nöjd!
Ni har ju kanske redan läst om dagarna i Obergurgl, som var en ren njutning. Första dagen på skidor brukar jag tycka är rätt nervös och med osäkerhet kring åkform och teknik, men Obergurgl som ort och dess förutsättningar var perfekta. Det kändes som att jag snabbt tog vid där jag slutade förra säsongen. Och inramningen. Den.
St Anton, som var nästa destination denna pressresa, följde upp på samma sätt. Solen sken och det enorma systemet var precis hur inbjudande som helst. De övriga i sällskapet drog iväg och gjorde några offpiståk men jag missade (don’t ask, kombination självförtroende och en inte-så-inkännande-guide) – men fick en magisk förmiddag i perfekta pister. Klagar inte – och ibland kan jag tycka att det är så skönt att åka själv och inte behöva tänka på annat än mig och mitt.
Idag kom väderomslaget, och snön singlade ner hela natten och fortsatte under förmiddagen. Snön blev massiv och mjuk, högarna stora och sikten ytterst begränsad – så det fick bli lite längre kaffepaus och tidigare avslutning än egentligen önskat. Men ändå – mersmaken på St Anton är total, liksom den på hela skidsäsongen.
I år är mitt mål att bli mer bekväm i offpisten, för övrigt. Vi får se hur jag ska få det att ske. Egentligen tror jag det sitter mycket i huvudet, men jag får väl helt enkelt… bara börja. Ta chansen. Det gick bra i Riksgränsen, men det är en bra bit kvar innan jag tveklöst kommer svara ”Såklart” på en fråga om offpist, och få erfarenheten av hur den riktiga känslan är. Får hoppas det blir rejält med snö i Åre! Därifrån har jag för övrigt sett väldigt många bilder under helgen. Skidtestarhelgen har gått av stapeln och det har verkat precis hur härligt som helst. Så, jag ser klart fram emot att säsongen ska ta vid där fram emot helgen. Snart!
Hemmaångesten då? Jo, den gick bra. Bara jag kom iväg – eller rättare sagt landade i Innsbruck och såg bergen torna upp sig utanför flygplansrutan – så släppte den helt. Hemma har det varit fina dagar för allihop och jag har haft fullt upp med att ha världens bästa skidpremiär säsongen 2018-2019. Men nu längtar jag hem efter de små och den stora – ska bli så skönt. Och julledigt tillsammans i Åre om en vecka – ännu bättre!