Den här tisdagen har jag gjort efterlängtade saker. Först och främst gick jag och tränade på lunchen. I kalendern fanns 75 tillgängliga minuter mellan dagens alla möten så det var tajt, men jag var övertygad. Det finns inget mer motivationshöjande än att ha många dagars träningsledighet och/eller lättja bakom sig. Visst, att åka utför í dryga 6500 fallhöjdsmeter 3,5 dagar i rad är kanske inte rakt av ”vila” men i kombination med större mängder mat än vanligt (hej 5-rätters varje kväll..!) och kalla öl efter varje skiddag är det inte fräschören som har övertaget om känslorna. Ge mig kötta-pass, sallad och vatten!
Däremot tyckte jag inte att benen behövde fokus, utan körde rygg/axlar.
Efter att ha jobbat lite extra länge träffade jag sedan upp efterlängtade Kajenmorsor på Söder. Förut hade vi träffar varje månad men nu kan det gå längre mellan gångerna. Tyvärr, för när vi ses är det så enormt härligt. Även idag var samtalen mer än härliga och jag gick därifrån otroligt fylld av energi och tankar. Det på bilden nedan pratade vi inte alls om, vi har vuxit ifrån de där tiderna då vi pratade mycket barn (även om vi kommer in en hel del på det också), utan fokus ligger mer på jobb / personlig utveckling / insikter och funderingar, men den var ändå rolig och lite talande för vår relation som inleddes i samband med våra barn nummer två, och i sällskapet förekommande diskussioner. Igenkänningsfaktor, någon?
