Jag har inte varit så mycket på SATS på slutet. Ärligt talat så har träningen gått mer på sparlåga än på väldigt länge. Det har varit mycket helt enkelt och jag vet att allt är prioriteringar men samtidigt så finns det perioder som är speciella. Av jobbresor för två vuxna, av intensiva tider för små barn med nya fritidsintressen (som nya fotbollsklubbar och sånt), av trött pollendimma och jobb. Well. Jag klämmer in så gott det går, det gör jag.
Idag fick jag en timme innan lunch en avbokning på mötet som var under lunchtimmen och jag hoppade nästan högt av glädje och lättnad. Träningsväskan fanns kvar på jobbet packad sedan jag igår fått lämna den i befintligt skick (när jag glömt att jag behövde hem och ta barn på träning och inte alls kunde träna efter jobbet) och peppfärgen var turkos. Den är ofta det. Turkos alltså. Det är lätt min bästa färg och äntligen har jag turkosa saker rakt igenom i min ägo och inget rosa som smyger sig in konstant. Jag har varit less på rosa i flera år men ändå fortsätter det smyga sig in i min garderob. Märkligt!
Före-pepp och efter-svett.
Jag körde åter igen ett cirkelpass från Lofsan, fokus”på bål och bäckenstabilitet som bygger upp styrka kring höfterna, ger starkare rumpa, bättre kontroll över svanken och stark hållning”. Men gimme!
Jag var sjukt nöjd efteråt, och hade en helt annan känsla än före passet. Från ”uuuuh tröttheten” till ”Ge mig fem du grymma bastard i spegeln där!”
Något annat som hänt märkte jag är att lunchtränarna antingen flyttat ut i naturen eller lagt ner nyårslöften. Det var i princip tomt på SATS vilket absolut aldrig händer vid 12-snåret en vanlig onsdag. Har ni sett samma tendenser på era gym?
Folk är förmodligen ute och förbereder sig för feta lopp som tuffa vikingar, marathon och multisporttävlingar över ett berg någonstans. Gissar jag – det ligger i tiden. Nyårslöften känns betydligt mer 2011.
