Man kan på något sätt verkligen försvara det där med att folk pratat väder på ett frenetiskt sätt de senaste månaderna. Bristen på sommarvärme, och sådär. Inte en enda ynka liten värmebölja som gett löften om än varmare dagar har vi fått uppleva, liksom. Nu när värmen är här (och vi fortsätter prata om vädret) är det ju så uppenbart varför. Vi har väntat på den här känslan! Varenda svensk vecklar ut sig ur sina skal och bara blomstrar. Glada, lyckliga och REDO! Nu, NU är den här. Äntligen!
Känns det igen?
Själv är jag inget undantag. Imorse blev det äntligen cykel till jobbet igen efter ett allt för långt uppehåll sedan ett tomt däck för några veckor sedan, och jag var i det närmaste euforisk.
Till och med på vägen hem var jag enbart positiv. Den sträckan brukar annars vara aningen tyngre på grund av lite mer trötthet, vilja att komma hem och ofta motvind. Nu var jag så glad över att inramningen var så härlig, att jag hade linne, att cykeln rullade fint och med fulla däck… tills jag kom till Fotografiska i Stadsgårdshamnen, och det helt plötsligt var tomt igen. WTF?! Jag fick leda den till närmaste pump men så fort jag pumpat upp däcket så blev det tomt igen. Så tråkigt! Jag vet inte om jag körde på något eller om det faktiskt var något tjall från början som gjorde att det blev tomt häromveckan, men nu är det iallafall platt som en pannkaka och med tanke på att det är bakhjulet (och jag är novis) får det bli till att lämna in den. Suck.
Nåväl, jag tog mig hem med buss och hemma väntade en härlig kväll med en massa fix hemma.
Imorgon är Max förskola stängd och jag tog ett sent beslut om att inte kalla in förstärkning från morfarn utan ta föräldradagen själv. Det känns som helt rätt prioritering – mina barn är små och jobbet tar stort utrymme, ibland måste jag påminna mig om att välja aktivt och rätt. Så nu har jag helt enkelt checkat ut från jobbet för veckan och ser fram emot en dag med Max och en lite extra lång helg där sol och värme väntar. Kan vi inte prata lite mer om solen och värmen?