Vi är inte särskilt många dagar ifrån årets kortaste dag, men det har vänt för några veckor sedan och jag tycker redan att det märks. När jag idag gav mig ut på en promenad närmare 15 i eftermiddags var det inte helt mörkt, och man får ju vara glad för det lilla. Snötäcket gör givetvis sitt till – som jag älskar det! Efter gårdagens slask är minusgraderna mer än välkomna, men ännu mer minus – det väntas bli ner mot 20 i helgen – är inte efterlängtat av mig som verkligen inte vill ha fler heldagar inomhus med Meja. Frisk luft och podd i öronen är bästa energiboosten!
Mina nya vardagsrutiner innebär att hämta barnen klockan 15.30 varje dag och när jag och Max gick hem idag var det faktiskt fortfarande ljust. Jag känner mig så glad över det, för det känns väldigt mycket lättare att gå med flera barn som jag ska ha koll på i ljus än i totalt mörker. Apropå det så känns det så skönt att gå hem från skolan. När det är vanlig vardag med två jobbande föräldrar så är tiden det tar en omöjlighet, och vi åker bil 19 gånger av 20. Under det närmaste året ska dock promenad till och från skolan bli det i princip enda barnen känner till. De behöver jobba upp sin förmåga att gå utan att klaga…
Idag tog de 800 metrarna närmare halvtimmen för mig och Max och bjöd på betydligt mer mutter än glada redogörelser från dagen. Det finns med andra ord viss förbättringspotential.
Jag och barnen har haft riktigt fina dagar för oss själva men vi längtar alla efter pappan nu, och det blir skönt när mormorn och morfarn dyker upp imorgon.
Kvällen har jag spenderat framför TVn. En ny säsong av ”Familj på äventyr” har precis startat och det är inspirerande som alltid. Tänk så många svenska familjer det finns på häftiga äventyr runt om i världen!
Jag blev lite extra intresserad av familjen Ternön som lämnar sitt hem på Västkusten för att bo ett år på Sri Lanka. Jag älskade Sri Lanka när vi var där för ett par år sedan, och förutom det så kändes de som familj så vanliga liksom. Det känns som ett äventyr många skulle kunna ge sig iväg på.
Jag drömmer helt klart om någon mer utlandssejour och har i många år tänkt att det kommer att komma på ett eller annat sätt någon dag… Men nu känns det kanske längre bort än på länge, och på något sätt är det väl egentligen lättare ju yngre barnen är. Eller?
Tittade ni på programmet? Jag kan tipsa om att det finns på SVT play annars – här.