Om det var någon som tyckte att mitt inlägg igår var lite väl positivt (att läsa om sådant i bloggar och så kan störa vissa ibland har jag förstått) så kunde denne någon ha fått hälsa på hos oss vid 11-snåret i förmiddags. Well. Jag höll humöret bra men roddandet alltså… Det var av utmanande slag, och just en situation som jag ofta tycker att är utmanande. Stella hade en kompis hemma och Max ville vara med precis hela tiden. Hans egen planerade lekdejt hade feber och ingen annan dög utan han ville BARA! VARA! MED! STELLA! Oh the joy. Jag vill inte lära ut att det är okej att någon inte får vara med och leka, men samtidigt måste ju ett storasyskon få vara själv med sina kompisar ibland. Jag gjorde verkligen allt för att hålla alla nöjda och hjälpte till med lek, försökta finta bort Max ibland genom egen lek med mig (vilket ändå inte gick hem), drog igång spel och pyssel och det ena med det femte – men det var ändå konstant medlande och kompromissande. Resultatet blir ju lätt att Stella och inte minst hennes kompis (som inte har några syskon att störas av) inte vill vara hos oss utan föredrar att vara hos vännen där tillvaron är väldigt mycket lugnare. Så svårt!
Det var således med stor glädje jag välkomnade mina föräldrar vid 2-snåret efter fem väldigt intensiva timmar, och jag drömde lite om en lång promenad själv med en podcast i öronen, men…
Haha!
Fast det var rätt mysigt ändå, så jag klagar inte. Sedan förlängde jag rundan lite själv och andades lite extra och det var mer än skönt. Att klockan nu är fem och att Meja fortfarande har pyjamas på behöver vi inte gå in närmare på, men däremot kan jag inför resten av kvällen meddela att jag nu fått tio minuter vid datorn och ska ta en riktigt lång dusch – och sedan ta ett glas vin och äta god mat så jodå. Den tar sig ändå den här dagen, hur grå den än må vara på alla sätt och vis.
Däremot har min man en väldigt mycket mer spännande dag. Helikopterlyft i ett Courmayeur med perfekt väder – kontrast va? Jag har bett honom fota en hel massa och hoppas att han gjort det så att jag kan redogöra lite för en sådan dag här senare. Längta går ju!