Det finns vissa konsertupplevelser som är mer once in a lifetime! än andra. Idag har Kent meddelat att de går i graven efter ungefär en livstid som band, och det känns ju aningen sorgligt. Så många konsertminnen jag har från Kent! Avskedsvideon som de släppt idag är bara så sjukt snygg, och de gör nu sitt sista album och sin sista turné och att jag ska se till att komma på en konsert under avslutningsturnén är en underdrift.
När jag ändå skriver om konserter kan jag ju nämna Håkan Hellströms episka Ullevispelning för 2,5 år sedan. Det kändes då som just en once in a lifetime och jag är så otroligt glad att jag var där och fick uppleva den på plats. Såhär skrev jag då; Magiskt, episkt, fantastiskt!
Nu gör han nya Ullevispelningar i sommar, utan att ha släppt något nytt material. Jag ska inte gå, det känns som att han lite svikit min känsla av en gång i livet-känsla med att göra om det. Det kan ju inte bli lika bra. Och en sån spelning ska man bara göra en gång!
Allt det jag skriver ovan om sommarens Håkan-konserter på Ullevi, i negativa ordalag alltså, har givetvis mestadels enbart med att göra att jag inte har någon biljett. Visserligen försökte vi inte få någon heller för vi har så mycket annat den helgen och Meja kommer vara för liten för att lämnas, men ändå. Fast det kan ju inte bli samma sak, eller hur? Och jag är inte bitter.
Kents konserter då? Jodå, jag håller utkik!