dalarna barn

Sommargryningen och jag

Sommarmorgnarna – så magiska de är. Och då pratar jag inte om 9-tiden när man dricker morgonkaffet med dagg mellan tårna, utan timmarna innan. När morgondimman ligger kvar, och solen går upp fast det egentligen fortfarande är natt. Går man upp då kan man uppleva riktigt magiska stunder.

Klockan 5 igår morse såg det ut som ovan, när jag tittade ut över gården genom fönstret vid farstukvisten.

Fast, jag är ju ingen morgonmänniska. Jag njöt en liten stund av utsikten, under tiden jag assisterade mellanbarnet med en toalettpaus, och sedan gick jag snabbt och la mig igen och sov till 9.30. Det är snarare då mina morgnar börjar. Tänk alltså, vad mycket vi morgontrötta går miste om egentligen. Jag förstår vad som lockar de som är lite mer alerta på morgonen!

Men, å andra sidan är jag väldigt stark om kvällarna – oavsett hur jag sovit nätterna innan. Det kan ingen ta ifrån mig.

Aktivitetsnivån är i övrigt fortsatt lugn. Jag blev dock väldigt nöjd att jag fick med mig barnen på en cykeltur runt sjön igår. Promenad för mig blev förstås snarare intervaller – för deras cykling är förstås långt ifrån min promenadhastighet. Klagar inte.

dalarna (1 av 1)-4 dalarna (1 av 1) dalarna (1 av 1)-2

Helst skulle jag promenera betydligt mer, någon timme om dagen med podcast och sommarpratare i öronen, men vi har varit lite för få vuxna på många barn och då med en Meja som i princip upptar en vuxen hela tiden har det inte riktigt känts som läge. Men idag ska jag ta en riktigt lång en!

dalarna (1 av 1)-5