Bounce Stockholm
Idag gjorde vi premiär på omtalade Bounce Stockholm – eller rättare sagt trampolinparken Bounce i Kungens kurva söder om Stockholm. Den består av enormt många stora studsmattor – trampoliner – som är utformade på olika sätt. Det är långa banor som mynnar ut i stora luftkuddar, som gjorda att göra volter i, eller i sluttande slides upp mot väggarna. Med andra ord är det en dröm för den som vill studsa loss och glömma allt vad gravitationslagen vanligtvis heter. En mer rörelsefrämjande actionarena är svårt att hitta!
Det är inte bara studsmattor och trampoliner för fria hopp och volter som gäller på Bounce Stockholm, utan det finns även områden med olika tävlingar – som slamdunk och studsmatte-spökboll. Den sistnämnda – dodge ball-arenan – fullkomligt älskade våra barn och spenderade 45 av de 60 minuterna på. De sneglade mot parkourbanan också – för hur kul är inte sån? – men där behövdes skor, vilket vi missat. Det får bli nästa gång, helt enkelt!
Några tips och annan info och Bounce Stockholm:
Adress: Bounce ligger i Kungens kurva, just bakom Heron City
Pris och tidsåtgång: Det kostar ca 150 kronor per person och timme, och så måste man köpa specifika strumpor (som man behåller) för 30 kr. Vi och barnen tyckte att en timme var helt lagom – man hade kunnat roa sig längre men två hade känts i överkant.
Bokning: Bäst är att boka i förväg så att man vet att man får plats den tid man vill. Det går dock att chansa på drop-in också.
Klädsel: Det är aktivt som gäller, så träningskläder rekommenderas. Dessutom är det varmt där inne, och det är riktigt hög luftfuktighet av allt svettande – lite speciell känsla… Ta med inneskor för parkourområdet – i övrigt gäller strumplästen.
Ålder: Man är välkommen i delar av hopphallen från 3 år men för att göra majoriteten behöver man vara minst 125 cm lång. Mellan 6-14 skulle jag säga är optimalt – men även vuxna kan hoppa och ha riktigt kul.
Förälder/pausa: Det finns en stor läktare där man sitter – eller ligger i sköna saccosäckar – med bra översikt över en stor del av hallen, och där finns fika och annat att köpa. Man behöver alltså inte vara nere vid hoppområdet om man inte vill.
Vi är inte blown away, men vi kommer garanterat komma tillbaka.
Annat fint från helgen
Bouncebesöket denna söndagseftermiddag känns lite som den mest speciella händelsen den här helgen, som verkligen varit lugn hemma. Så skönt! Några andra fina saker från helgen:
Mat: Enklaste och godaste helgmaten har jag flera gånger tidigare sagt att är dumplings från Beijing 8 som finns på vår lokala Ica Maxi (Nacka) och vi njöt verkligen av det igår – god mat, såser och edamamebönor för två till en kostnad på drygt 100:-, hur bra är inte det? Annars var allra godast söndagsmiddagen som vi fick hos några vänner. Underbar hemmagjord meze med röror (hummus, yoghurtröra), grillade kebabspett och falafel (så gott att de legat på kolgrillen!), tabbouleh, grillade grönsaker (zucchini, aubergine och ljuvlig blomkål) – allt var verkligen helt fantastiskt, och jag lägger verkligen konceptet på minnet. Har jag sagt att en av anledningarna att jag älskade Jordanien så var maten?
Vin: Jag köpte med en del viner från Sydafrika, och eftersom Sverige importerar så många olika sorter så fokuserade jag på att köpa med sådant som inte finns hemma. En var en ”blush” – en blandning av vita och röda druvor. Det var otroligt gott, och jag lägger vinet från Leopard’s leap gjort på Chardonnay och Pinot Noir på minnet. Sjukt gott till asiatiskt (dvs till våra spicy dumplings).
Träning: Jag är ledsen att jag missade eventet jag pratade om på Fotografiska, Sthlm Heartbeat – det verkar ha varit en riktig succé – men det kändes ändå så oerhört rätt att bara fokusera på familjen i helgen. Vi har haft så mysigt! Däremot kom jag ut på en löptur imorse, helt spontant då en kompis messade och frågade. Det var helt ljuvligt i underbar vårsol, men löpformen lämnar en del att önska. Mersmaken var dock stor och jag är så glad att jag kom ut med en kompis – nu är det bara att öka. Och det är säsongen rätt för!
Bebisar: Kompisbebisen på två månader som vi äntligen fick träffa, alltså… Så himla, himla fin! Däremot träffade vi också andra kompisar, där en av barnen är bebistokig och har pratat mycket om att äntligen få träffa ”bebis Meja” igen. När de sen kom på fika var han riktigt ointresserad, och när vi frågade honom svarade han på 2,5-åringars charmiga vis, och tittade på Meja och bekräftade sitt ointresse med orden; ”nej, för hon är ju inte bebis mer”. Haha!
Sammantaget: Den här helgen alltså… En riktig hemmaboost på alla sätt och vis. Jag tror bestämt vi stannar hemma nästa helg också!