Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed

Weekend snapshots

Och så gick ännu en helg, och datorn har legat ihopstängd i ett hörn här hemma. Solen har lyst och idag gick graderna upp mot hela 16 – inte konstigt att fokus legat på att ta varje chans till att lapa lite sol och titta på vårtecken. Vår gård är full av krokusar nu, och få saker hemmavid orsakar sådana lyckokänslor. Det kan vara lite nostalgi också – för jag minns när vi just skrivit på kontraktet för vårt hus (vilket ni kan läsa om i inlägget “När vi köpte hus och var i tre länder”) och kom för att titta på det första gången efter signering. Det var mars, och känslan att vi snart skulle byta lägenhet mot hus med trädgård var mäktig. En trädgård full av krokusar. Lyckan!

Och i år finns en liten person som får upptäcka trädgården för första gången – äntligen tillräckligt stor och medveten.

Apropå hemmavid så bytte vi matta i vardagsrummet också, från beige till mörkt turkos. Det betyder att vi nu har en påbörjad Åre-flyttpackning – för det blir nog en del som får bli nytt hem istället för dit. Bättre att ärva vidare, tänker vi, inte minst eftersom lägenheten kommer att hyras ut en hel del vilket förstås påverkar slitaget.

Stockholm är så härligt den här perioden, för det blir sådan enorm skillnad överallt när alla människor ger sig ut från sina lägenheter för att lapa sol. Varje uteservering fylls till bredden, och på varje bänk och mot varje mur sitter någon och njuter av solens strålar. Det är så mysigt! Jag fick chansen att njuta lite av Vintervikens ljuvliga inramning idag, och där finns flera pärlor på rad (vilket jag tipsat om som en favorit i vårt Stockholmsavsnitt av Att resa-podden). Promenadvägen mot Mälaren, gamla dynamitfabriken som huserar café och restaurang Winterviken -och så Vintervikens trädgårdar, som är som ett Rosendal i miniatyr. Visst betyder mars att naturen egentligen är väldigt grå och rätt trist, men det är ändå synd att klaga på det när allt ändå känns så ljust och härligt.

Anledningen att vi hängde i dessa sydvästra delar av Stockholm var att Stella hade handbollscup i nya fina hallen just i Vinterviken. Henke var iväg på en heldag med sitt ledaruppdrag i fotbollen, så det var jag och barnen själv – men det har nog aldrig varit mysigare i ett sånt här sammanhang. Idag fanns stor plats för Meja att springa omkring på och hon var på riktigt ljuvligt humör. Rolig handboll och glada barn – härlig kombination!

Efter matchen åkte vi till Liljeholmskajen för att lapa sol och leka i gamla hemmaparkerna. Det är så häftigt att se hur mycket barnen minns (eller inte minns) av de ställen där de för 2,5 år sedan levde sitt liv. Det kommer fram små fragment av händelser från olika platser, och ibland kan jag riktigt se hur de gör något för att det kommer fram glimtar av gamla beteenden från långt bak i minnesbanken. Helt plötsligt kan de nämna namn de inte pratat om på flera år, eller prata om känslor från gamla händelser. Det är så häftigt!

Jag fick en riktig nostalgitripp jag med, och när jag gungade Meja tänkte jag på hur många timmar jag spenderat vid just de gungorna med flera barn – och nu för första gången med Meja. Extra häftigt var det att se Stella gunga henne. Det är svårt att förklara, men ibland griper det tag i mig så sjukt starkt hur mäktigt – och lite konstigt – det är att se henne göra saker med en liten person som är en exakt kopia av henne själv. Att hon gör något med sig själv i miniatyr, ungefär. Jag kan fortfarande ta fram gamla bilder på Stella från samma ålder och inte fatta hur två barn kan bli så lika.

Det var ungefär där, eller egentligen ett par timmar tidigare efter lunchsovningen i hallen, som Meja började verka hängig. Sedan gick det snabbt, och när vi en stund senare var på torget i ormådet för att ha en glasspaus i solen så såg hon så hängig ut så jag nästan blev orolig. Helt färdig med frossa och allmän apati, för att låta lite dramatisk. Hon kändes egentligen inte varm, men när vi svängde in hemma och landade i soffan så visade termometern på närmare 39 grader. Helt otroligt hur snabbt det kan svänga! Jag googlade läskiga barnsjukdomar och Henke pratade om feber vid tandsprickning (då fyra är på gång just nu) men sanningen är förstås någonting mitt emellan. En vanlig barnsjuka, helt enkelt, och vi får ställa in oss på ett par hemmadagar.

Våffeldagen har det förresten också varit! Det blev ingen våffelservering hemma, men jag kan iallafall bjuda på en bild från den bästa våffla jag någonsin upplevt med kantareller, västerbottenost och rårörda lingon på fantastiska topprestaurangen Björk i Hemavan.

Så ja – det var den hemmahelgen, med fokus nuvarande och dåvarande hemmahoods.. Ni då?

Följ mig!

Mer läsning...
MTB-kurs i Isaberg och jakten på comfort zone