Vi avslutade vår Årehelg med en vandring Totthummeln runt. Jag ville få en dos upplevelse och välbefinnande även den resdag vi hade framför oss, och Totthummeln kändes lagom. Det är en vandring jag gjort förut, och tyckte mycket om. Då var det jag och Sofia som njöt av fantastiska sommarvyer över Åre med omnejd, och jag älskar bilderna och känslan i det här inlägget som berättar om det. Idag var inte fokus varken (försök till) löpning eller att få en fysisk genomkörare, utan att få en skön promenad inför en eftermiddag och kväll i bil. Efter gårdagens många höjdmeter upp och ner var vi också trötta på att inte gå rakt utan konstant klättrandes åt något håll och såg fram emot en mer lugn promenad.
Jag hade visst förträngt hur leden Totthummeln runt var (vilket i sig är lite märkligt för det var en tur jag kan romantisera om än idag), för det handlade inte särskilt mycket om att bara promenera. Leden går mer slingrandes uppåt och nedåt än något annat – men samtidigt, extra pulspåslag är ju alltid härligt ändå så jag klagar inte. Däremot skriver jag ner det för att nästa gång ha lite mer rimliga förväntningar på min promenad.
Vandring Totthummeln runt
Vandring Tothummeln runt börjar antingen nere i byn eller så gör man det lite lättare för sig och åker med bil eller bergbana till fina Fjällgården och börjar där och får således spara några av de där höjdmetrarna. Vår hemresedag hade vi lite tight tidsschema och hade plan på att göra det sistnämnda, men med vägarbete upp mot Fjällgården och avstängd väg fick det istället bli parkering vid Tott och en första promenad upp för Tottbacken (sa jag pulspåslag?) och i slutet av backen, i höjd med Fjällgården, vek vi in på led 213 som är Totthummeln runt. Går man motsols vilket vi gjorde så börjar leden i tät urskog.
Nalleklippan – utsiktsplats längs rundan Totthummeln runt
Vill man landa på Nalleklippan så gäller att hålla vänster där leden börjar istället, dvs inte gå motsols utan medsols. Det är en fantastiskt plats för en picknick med vy över Åre och Åresjön, populär inte minst bland barnfamiljer.
Men nu var det ju inte det vi skulle prata om, utan hela Totthummeln runt som vandring eller löptur – och då om man tar den motsols.
Stigen slingrar sig genom skogen, upp längs Totthummelns väggar. Efter ett tag befinner man sig på motsatt sida av berget, och en fantastisk vy mot Åresjön mot Sadeln tll – och ända bort mot Fröåtjärn och Oviksfjällen – öppnar upp sig. Här fotade jag och Sofia lite extra när vi sprang, och såhär ser det ut i höstskrud.
Sommar-benchmark. Ah, som alla årstider i Åre har sin charm och sitt vackra, alltså!
Efter ett tag, och med det menar jag ett tag då man fortsätter att gå uppåt, närmar man sig liften Sadelexpressens topp, och då viker man upp på en stig som slingrar sig vidare uppåt mot Totthummelns platå. Den når man dock inte helt genom leden utan kräver en extra stigning utanför led 213 (här kan ni läsa om att gå upp på Totthummelns topp), men även om man fortsätter längs kammen får man en superhärlig fjällkänsla och vy mot Åreskutan. Idag låg frosten tät på gräs och växter, och inramningen var grymt häftig.
Det ser ut mer såhär den grönare årstiden.
Det vackert frostbeklädda gav dock sina utmaningar på vägen då vi äntligen fick utdelning för våra klättrade höjdmetrar och började gå ner igen, för stigen var snarare en ränna där rinnande vatten förvandlats till is. Någon avslappnad väg nedåt fick vi med andra ord inte överhuvudtaget utan istället fick vi kämpa hårt för att inte trilla i den isränna som stigen bestod av. Sommartid går det bättre att springa, men det är en hel del större stenar och rötter så förvänta dig inga supertider.
Nåväl – lite mer höjd och mindre ”rak promenad” än tänkt innebar söndagens vandring Totthummeln runt, men vilken otroligt härlig led det är. Jag kan verkligen rekommendera Totthummeln runt för trailrunning såväl som vandring. Räkna med runt 1,5 timme om du går nerifrån byn (då den blir runt 6 kilometer, och ett par kilometer kortare om du går på vid Fjällgården), ner till 45-60 minuter om du springer eller går snabbt och snäppet mer om än 1,5 timme om du vill spara ännu mer på pulsen. Eller stanna för fotostopp. Det är troligt.
Totthummeln runt bjuder inte på konstanta vyer, utan behållningen ligger tycker jag i variationen. Det är underlag som varierar från stökig ”trail” till stig, höjdmeter som ska betas av både uppåt och nedåt och inramningen går från mäktig skog med höga toppar till utsikt i alla väderstreck runt Åre. Jag vågar lova feelgood!
