Påsken är verkligen en av mina favorithögtider. Det finns traditioner men i lagom utsträckning. Man gör lite vad man vill och hur man vill, och de lediga dagarna känns som bonus. De inleder vårperiodens många långhelger, och betyder en period av ljus och hopp om varmare dagar. Har man riktig tur kan man dessutom få känna solen värma rejält, och samtidigt kanske njuta av vinterns sista dagar. När påsken ligger så tidigt som i år är ofta snön fortfarande stabil nog för skidåkning även på sydligare breddgrader – och i år infriades verkligen allt och lite till. Som det njutits vårvinter runt om i Sverige denna helg!
Vi kommer spendera barnens påsklov, dvs söndag (idag) till söndag i Åre, och valde mellan att ha några lugna hemmadagar innan avfärd eller dra iväg till mina föräldrar i Borlänge. Vi tvekade inte en sekund utan valde det sistnämnda. I Borlänge är det riktig vårvinter i år, det finns massor av roligt att göra – från skidåkning till äventyrsbad, och inte minst massor med natur utanför husknuten – och så finns mina föräldrar. De; med entusiasm i sina barnbarn, fenomenala kokkonster och en mysigt hus som för oss betyder mer återhämtning än nästan någon annanstans.
Och så bra vi haft det!
Vi anlände på torsdag kväll och började med god middag medan barnen röjde runt mer än lyckliga att komma till mormor och morfar. Det har blivit lite mindre av den varan i takt med skolplikt, många idrotter och många ledigheter spenderade i Åre. De går direkt in i andra beteenden, och är till exempel bättre på att spontant gå ut och leka hos mina föräldrar än de är hemma.
En långfredag i Romme alpin
På fredagen åkte vi ut till Romme alpin, och hade inte tänkt åka skidor själva egentligen utan lämna Stella med en kompis och hänga med Max och Meja i barnbacken för att ge Max en heldag snowboard där. Men med en knallblå himmel, strålande sol och minus 1 (och många kompisar i backen) var det inte att läge att spara på liftkortskostnaden så jag kostade på ett liftkort och körde jag med. Meja, som var taggad värre, var krasslig och fick vara hemma och Max inledde i barnbacken men åkte sedan med till toppen. Aldrig har Rommes längsta backe ”Prästslingan” känts längre… håhåjaja… men det tog sig och han gjorde hela tre åk från toppen utan att krascha allt för hårt. Nu sitter både tå- och hälsväng och snart kan han nog ta sig stabilt nerför blått också. Det är lite att börja om att hasa bakom i grön backe – det var några år sedan skidåkning med barnen var så – men oj så värt när man ser hur han kämpar med stark egen vilja och hur roligt han tycker att det är.
På kvällen käkade vi oerhört god grillmiddag med min kompis med familj, min bror och alla kusiner.
En påskafton på världens mysigaste insjö
På lördagen var vädret inte mycket sämre – några molnstrimmor kan man ta – och vi tog med matresterna från kvällen innan och åkte upp till vår släktgård i Gagnef. Ljuvligheten var enorm, och vi njöt i timtal. Snön har sjunkit ihop några decimeter sedan vinterns toppnoteringar och stelnat på lite, så på gården gick man på hård, packad snö – lite som ett enormt täcke av skare. En riktigt ovanlig känsla, och helt plötsligt var halva gården en pulkabacke. På isen var ett längdspår spårat, och barnen gjorde livspremiär på längdskidor. Riktgt kul, tyckte Stella, medan Max föredrog att pimpla.
Och sedan åkte vi hem till mina föräldrar igen, och njöt påskbuffé. Det kan hända att jag aldrig kommer att kunna spendera påsken någon annanstans igen.