Jag älskar att resa!
Har kommit på mig själv med att säga så några gånger på slutet. Innerligt, äkta, och som i en känsla som bara måste ut.
Vad är det du älskar med det?, frågade den erfarne resejournalisten och skribentläraren som satt mitt emot mig på Tirolmiddagen för några veckor sedan ihop med outdoortidningens chefredaktör när vi råkade komma in på det och att jag älskar att skriva om det och försöka förmedla men att det samtidigt ligger långt ifrån journalistisk perfektion. Så, om passionen och varför jag älskar att resa? Jag försökte lyssna inåt och formulera mig.
Jag älskar upplevelserna, känslorna, perspektiven.
Den typen av resor som griper mig mest är de avskalade där jag har allt jag behöver i en inte allt för stor ryggsäck på ryggen och kommer nära det som är något helt annat. Ärligt talat så får jag inte den typen av upplevelser särskilt ofta nuförtiden. Jag ser fram emot nästa gång, men är samtidigt ödmjukt tålmodig i att var sak har sin tid. Den tiden är inte nu. Så länge får jag försöka tänka på de upplevelser av den typen jag har med mig, och konservera minnena av känslorna och den påverkan de haft på mig. I njutning, absolut, men mest i livsåskådning.
Jag älskar att resa till nya ställen, för naturen, till storstäder och… mer
Men samtidigt så älskar jag ju annat – det behöver inte bara vara rått och äkta, en annan kultur och landsbygdsbyar i sakta lunk. Asiatiska småbyar och afrikansk stäpp – det må vara det jag drömmer om och som mest kittlar och omfamnar mitt inre men min resekärlek är inte begränsad till det. Jag älskar ju fjällen också, Sveriges vidsträckta och bergen av mer mäktig och dramatisk natur som i alperna. Det fyller annat. Och storstäderna – glöm inte dem. Min innerliga kärlek till New York, min njutning i brusande Singapore och Hong Kong, min konstanta fascination vid alla de där ställena som är mycket, mer och ännu mer. Med glittrande neonljus, skyskrapor och hus som rymmer så många människor så att du har tusentals livsöden – och val – på liten yta. Och takbarerna på dess översta våningsplan.
Vilka typer av resor älskar du? Vad är din nisch? Vem är du, vad visar du genom dina reseval att du har för läggning?
Ja ni. Det enda som nog karaktäriserar mitt resande gemensamt oavsett typ av resmål och resa är nog att de är aktiva. Inte bekväma, liksom. De kan vara tillrättalagda men då vill jag ha möjlighet att aktivera mig. Är jag i en storstad vill jag gå, långt. Se saker till fots, för att kunna hitta något som jag inte på förhand läst mig till. Även på resor med barnen skapar jag hellre vår egen värld av upplevelser än kastas in en på förhand regisserad. Men oavsett typ av resa, och även om jag kan njuta av både lugna dagar med lunk och de mest aktiva du kan tänka dig, så lever jag. Jäklar vad jag lever när jag reser!
Kanske är det helt enkelt så att jag älskar att resa till olika ställen och att de fyller olika syften. Pepprar mitt liv, det jag gillar hemma också och faktiskt är rätt duktig att skapa varje dag och fylla med för mig meningsfullt innehåll, med olika typer av triggers.
#1 – Backpackerresan (rundresan) som kommer vara flashpacking eller rullväskan ett tag till
Här söker jag frihet. En känsla av att få dagar är den tidigare lik, av att jag kan röra mig från ett ställe till ett annat och få något nytt. Nya synintryck, nya människor, nya miljöer. Jag älskar det! Och jag älskar det som händer i mig på de här ställena.
Rundresan jag drömmer om på kort sikt
Tanzania och Zanzibar. Henke säger roadtrip i USA nästa sommar, och jag som inte är någon USA-älskare i grund och botten börjar också känna att – ja kanske. Om vi får mycket småbyar och nationalparker. Kanske kommer barnen vara tillräckligt stora för att få sätta valet?
Om jag drömmer bortom realism?
Nepal och Bhutan. Något har hänt där. Längtan har funnits länge men något pockar på. När, var, hur? Wow, drömmen! Burma. Namibia. De ligger på nästan samma nivå.
Men om jag hade varit i en situation av backpacking?
Sydamerika. Peru, Chile, Argentina. Addera några fler. Ge mig 4 månader, eller 6?
#2 – Den brusande storstaden och lyxupplevelserna
Här triggas jag av energin som bubblas. Det underhåller den rätt extroverta sidan av mig, som får en enorm boost av allt som är allt det där. Och lyxkanten? Oj vad underbart det är att få leva som i en annan värld för några dagar. Ett lyxigt hotellrum. Ett glas av vackraste snitt med de mest ädla bubblorna. Mat som smeker gommen. Människor som tillåtit sig vara sitt snyggaste jag för en stund, som är här och nu mitt i allt det där. Utbudet! Wow, vad världen och människan kan! Det finns så mycket – men mest njutning. Jag gillar njutningen.
Vad drömmer jag om på kort sikt?
Tokyo. Det är en stark bucketlist-destination sedan länge, men puttas av naturliga skäl ned gång på gång. Tid, pengar, prioriteringar.
Mer utsvävande drömmar?
Singapore eller Hong Kong. Och då menar jag mer än en stund – att vi flyttar dit för ett par år med familjen!
Men i den här kategorin behöver inte allt vara nytt. Jag återbesöker gärna städer i Europa såväl som i världen gång på gång. Det är det som är så härligt med storstäder – de har en miljon olika lager och även om du till och med bor i en av dem så kommer du aldrig skrapa mer än din egen lilla ruta i den enorma kub som storstaden består av.
# 3 – Naturupplevelserna och aktiviteterna
Här matar jag min själ mer än kanske någon annanstans. Lite på samma sätt i kategori ett men på ett mer… introvert sätt. Istället för att ta in intryck och expandera mina sinnen så boostar jag mitt egna inre med välmående och lugn. Soulfood. Den. Grundad och stark. Ödmjuk inför naturens storhet, tacksamhet för det som ofta är nära. Nacka, Dalarna, Åre, Sverige. Och vidare.
På kort sikt drömmer jag om…
Mer mountainbike. Jag vill bli så pass trygg så att jag börjar njuta av det på samma sätt som jag redan gör av skidåkningen. Jag vill åka sköna stigar som kittlar lagom, som ger mig naturupplevelser och lagom adrenalin. Naturreservat i Sverige och så drömmen om sommar-Alper. Cykling där, och vandring i många timmar. Det står nog allra högst upp, faktiskt.
Och på skidor mer turande. Gå upp för toppar, åka ner i stillhet. Norska fjordfäll, orörda alptoppar.
Här har jag inte heller egentligen några större drömmar, för då hamnar de mer i kategori ett – med vandringar längs Inkaleden eller i Patagonien och så. Men naturen och aktiviteterna, de är kärlek från det närmaste till det mest avlägsna och snarare ett fundament än ett specifikt ställe.
Ja. Jag älskar att resa.
Vad älskar du med att resa?