Så har vi avslutat en genomljuvlig påskhelg på hemmaplan. Dalarna var underbart, men samtidigt fick finvädret oss att se fram emot att komma hem och hinna både fixa och njuta även hemma – som husägare finns behov och vilja till båda. Så tidigt på påskdagens morgon rullade vi hem till Nacka och sedan har vi maxat både fix och häng. Altanen är högtryckstvättad och möblerad med nytvättade utemöbler, poolplåtarna är av och maskineriet ihopkopplat, några av blomkrukorna har fått lite kärlek och runt om på tomten har det plockats. Och lekts och druckits kaffe.
Lite har vi flyttat in i köket också. Det tar sig, men det är en bit kvar innan vi är i mål. Vi väntar på två bänkskivor och några passidor, men nu ser man hur det kommer att bli och det känns super. Vi kan laga mat i köket nu också, och det har varit så kul. Det är något som många sagt – att det kommer att kännas mycket roligare, och redan nu kan jag instämma. Det känns smidigare med placeringen av allt och luftigare. Trevligare. Snart klart. Snart. *andas in, andas ut*
Idag hade vi sug på en utflykt med hela familjen också – det händer inte så ofta nuförtiden. Barnen har så mycket annat som drar och det är svårt att landa i tajming och intresse. Vi kände att natur och rörelse låg nära tillhands och försökte sälja in ett varv i Hellas. Klart utmanande. Osuget tog sig uttryck i ett helt gäng hot, från ”rymma hemifrån” till ”hoppa från taket”. Alltså? Det finns en anledning att träna barnen i deras idrotter, trots all tid – och ibland energi – det kan ta. Att få mötas och få tid med dem på deras arena… det är underbart, och behövs för att få tid med dem. Lyckas få till skogsutflykter är mindre troligt, helt enkelt.
Såhär fint redan nu – underbart!
Men iväg kom vi, en positiv 3-åring och två sura skolbarn, och väl på stigarna var alla riktigt nöjda. Stigarna bjuder på så mycket mer än bara stig, och ärligt talat så tror jag de tyckte om det. Jag och Henke har lite önskemål om att kunna vandra lite mer i sommar och då vill det till att de orkar och vill…
Well. Det där med orken är nog lugnare än viljan. Kommer den komma smygande med hjälp av tvång, tror ni? Hehe.
”Titta mamma, ett stenhjärta!”
Så. Med det avslutar jag den vad som känns som oändligt långa påskhelgen i soffan. Konstaterar att våren och grönskan är här nu, och att det känns alldeles ljuvligt att den varmaste och ljusaste tiden ligger just framför oss.