Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed Instagram Feed
vandra med barn nackareservatet

Påskhelgens avslutning – vårfix och arga vandringsbarn

Så har vi avslutat en genomljuvlig påskhelg på hemmaplan. Dalarna var underbart, men samtidigt fick finvädret oss att se fram emot att komma hem och hinna både fixa och njuta även hemma – som husägare finns behov och vilja till båda. Så tidigt på påskdagens morgon rullade vi hem till Nacka och sedan har vi maxat både fix och häng. Altanen är högtryckstvättad och möblerad med nytvättade utemöbler, poolplåtarna är av och maskineriet ihopkopplat, några av blomkrukorna har fått lite kärlek och runt om på tomten har det plockats. Och lekts och druckits kaffe.

Lite har vi flyttat in i köket också. Det tar sig, men det är en bit kvar innan vi är i mål. Vi väntar på två bänkskivor och några passidor, men nu ser man hur det kommer att bli och det känns super. Vi kan laga mat i köket nu också, och det har varit så kul. Det är något som många sagt – att det kommer att kännas mycket roligare, och redan nu kan jag instämma. Det känns smidigare med placeringen av allt och luftigare. Trevligare. Snart klart. Snart. *andas in, andas ut*

Idag hade vi sug på en utflykt med hela familjen också – det händer inte så ofta nuförtiden. Barnen har så mycket annat som drar och det är svårt att landa i tajming och intresse. Vi kände att natur och rörelse låg nära tillhands och försökte sälja in ett varv i Hellas. Klart utmanande. Osuget tog sig uttryck i ett helt gäng hot, från “rymma hemifrån” till “hoppa från taket”. Alltså? Det finns en anledning att träna barnen i deras idrotter, trots all tid – och ibland energi – det kan ta. Att få mötas och få tid med dem på deras arena… det är underbart, och behövs för att få tid med dem. Lyckas få till skogsutflykter är mindre troligt, helt enkelt.

Men iväg kom vi, en positiv 3-åring och två sura skolbarn, och väl på stigarna var alla riktigt nöjda. Stigarna bjuder på så mycket mer än bara stig, och ärligt talat så tror jag de tyckte om det. Jag och Henke har lite önskemål om att kunna vandra lite mer i sommar och då vill det till att de orkar och vill…
Well. Det där med orken är nog lugnare än viljan. Kommer den komma smygande med hjälp av tvång, tror ni? Hehe.

Så. Med det avslutar jag den vad som känns som oändligt långa påskhelgen i soffan. Konstaterar att våren och grönskan är här nu, och att det känns alldeles ljuvligt att den varmaste och ljusaste tiden ligger just framför oss.

    1. Det är ju det, skulle liksom inte ta med dem på sånt de skulle avsky på riktigt. Skulle inte ta med dem på random milsrunda, liksom. Och ja – med facit i hand gillade de… det märkte jag. Men då hade de klagat så mycket inte så de knappt kunde erkänna det pga då skulle det ju blivit “okej då, mamma och pappa hade rätt”. Haha. Men massa vandringar i sommar ska vi nog inte hoppas på!

  1. Alltså det här med vandring. Våra barn säger att de har ”världens mesta otur” som har fått föräldrar som gillar att vandra. Locka och pocka går inge vidare. Försöker att lära dem se det backa i naturen men nja. Vet att vi tyvärr knäckte den ena på Island när vi lovade att målet var bad i varma källor och vi inte riktigt hade insett att vår definition och hans av ”bad” skilde sig väldigt markant. Att locka med tältning är det som just nu ser lite ljust ut. Får håller tummarna inför sommaren.

    1. Haha! Så skönt att inte vara ensam. Fick så mycket med håll och igenkänning på insta också.

      Vi brukar få till en Åreskuta (upp toppen och ner hela) varje sommar och lite annat smått – men alltså. De har mer att vänta. Måste måste få dem att gilla.
      Å andra sidan – jag var uttvingad i natur enormt av mina föräldrar – gå på tur, fjällvandringar, kanot och tält osv – och blev totaaaaalt trött och nästan bränd. Tog många år innan jag återhämtade mig och hittade intresset själv. 🙂 Man får acceptera olika faser helt enkelt, men liiite vandring hoppas man ju de ska klara/orka/vilja.

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följ mig!

Mer läsning...
proaktiv vård medisera
Fredagen, resan och känslorna som stormade och… försvann?