Det är den 19e december när jag skriver detta, och jag snubblade av en händelse över ett inlägg som jag skrev för exakt ett år sedan. Åh! Där jag var då! Ler så inombords åt allt som hände där, från början av 2018 till slutet, till där jag är nu.
2018 – Space
Jag skrev såhär för ett år sedan, och berättade om hur mitt ord för år 2018 var Space.
(En parentes här är att att kunna gå tillbaka och läsa inlägg som det gör precis allt med bloggande och tiden det tar värt. Allt.).
Såhär skrev jag, bland annat.
Det var länge sedan jag insåg att jag behöver mer utrymme i livet. Mer luft. Det kan ju appliceras på många olika områden, men då – i början av året – var det nog mycket relaterat livet i stort med jobbet i spetsen och den bristfälliga möjligheten till återhämtning som jag tänkte mest på. Det och att rensa i garderober och vissa lådor på köpet, vilket det gick lite sämre med än livsbiten. Men ska man välja något som gör stor skillnad så kanske det ändå är rätt att det var livet och pusslet som fick mer space och inte badrumslådorna.
Jag tror jag tänkte mest att jag behövde värna mitt utrymme, min luft, min återhämtning. Det kändes redan då. Tänk om någon då sagt till mig att jag i slutet av året skulle skapat så mycket luft för mig själv som jag gjort. Tänk att 2018 är, eller snart var, året då jag tröttnade i ett utarbetat-nära-väggen Fuck it jag slutar! och gjorde en så stor omställning. Hoppade. Det känns helt overkligt när jag tänker på det. Herregud jag är egenföretagare!
2019 – Go with the Flow
Och så kom 2019, och jag resonerade kring att kanske ta ordet Scrolla som ledord, men landade i något mer rimliga Go with the flow. Det känns tveklöst som att det också är den inställning som jag haft med mig under året, och jag följde det flow jag serverades och hängde på. Nyttjade det på mitt sätt. Försökte ha en lite mer distanserad syn på årets måsten och göranden, tänka leverans men med ett ”good enough” i bakhuvudet. Jag har fått tänka om, tänka rätt ganska många gånger i år. Omdefinierat hur jag utvärderar mina egna prestationer. Ligger de i vad jag gjort utanför den ram som är vad jag har i uppdrag och de förväntningar som är uttalade (utöver allt inom den, förstås), eller helt enkelt just inom den ramen med bara en lätt touch utöver den? Det som ligger utanför ramen är av storleksordningen oändlig. Att lägga mina krav på mig själv i oändligheten och inte gentemot förväntan är orimligt. Det jobbar jag på att sluta med. Pågående process, men jag blir bättre – och det är också därför jag mår bra idag.
Och så hela tiden med en känsla av att försöka slappna av i det hela kring processen att vara egen. Att vara konsult och ha en oklar bild om nästa och nästa efter det är inget nytt och inget jag tycker att är alls jobbigt, men skillnaden som egen gentemot anställd är att tryggheten nu behöver ligga 100% hos mig själv. Kompetens, sälj, ekonomi, leverans, blick bakåt i nuet och framåt.
Och ja – det har gått ett år nu. Ett år som egenföretagare, där jag varit utsåld som man kan kalla det på konsultspråk. Det uppdrag jag fick i våras blev förlängt från sista maj till sista juni och sedan vidare hela året. Det har inte varit mitt mest kittlande utmaningsmässigt, men det har varit kul, i en väl fungerande och modern miljö, och att leverera med förväntningar (och kanske lite till) har varit rätt.
Min sista vecka för arbetsåret – och på uppdraget – serverades jag ett nytt uppdrag på samma ställe med start direkt efter helgerna, och kommer inte vara ledig i januari som tänkt men kring det hela känner jag såhär.
100% yippie och halleluja!
Bild: Annika Myhre
Jag känner Go with the flow, och att lyssna på min inre kompass kring det som dyker upp känns inte längre som ett ledord för 2019 utan snarare som ett motto för livet. Jag känner att ärligt talat fan vad bra jag är och kanske lite vad läskigt ändå (nu blir kittlandet kring utmaningen högre) men jag lär klara detta också. Och såklart; Yayy och Hurra!
Peppen inför nästa år är stor, och jag känner tillförsikt i det mesta. Skulle kunna ändra Go with the flow till att ”ta det på volley” eller något liknande, för energin i vågorna som ges mig att surfa känns rejält mycket större än förra året.
Jag uppmuntrar inte alla till att bli egna, och jag känner inte något behov av att säga att mitt beslut att säga upp mig var mitt bästa någonsin eller så – men det var ett jäkla bra beslut och inte minst där och då. In i här och nu. Jag var lugn, men hade aldrig vågat hoppas att det skulle bli såhär bra.
I början på 2018 längtade jag efter Space, för ett år sedan var mitt första år som egenkonsult framför mig och kändes läskigt men kittlande nytt och spännande och inför 2020 har jag större trygghet och en stark tillit till det som kommer framåt. Att det inte är regisserat är en bonus. Frihet, möjligheter, nya vågor att surfa.
2020, jag ska bara vila lite och hänga med familjen i Åre, men sedan är jag redo för dig!
