Diskuterade det där med årets ledord igen med ett par vänner under vår middag i fredags. Hur jag faktiskt hellre vill ha ett ledord för året som påminner mig om att slappna av. I livet, i jobbet, i allt som händer. Ha lite DISTANS.
Så, just distans var ett ord som kom upp. Men, det känns lite för långt ifrån mig på något sätt. Jag är ju i situationer. Skapar dem, omfamnar dem, går in i dem med passion, energi och lust. Gör egentligen det jag vill ungefär varje dag, och älskar när det händer saker – och väljer aktiva vägar, både professionellt och privat. Att ha fokus och energi är något som kommer naturligt för mig, och jag behöver inte skärpa de områdena. Det är helt tveklöst att jag kommer att leverera i så många situationer, och distans kan vara bra… men i min värld lät det lite för slappt helt enkelt. Liksom avtrubbat, på något sätt.
Å andra sidan vill jag ha lite slappt. Eller alltså – verkligen inte slappt egentligen, men well. Allt snurrar snabbt. Tiden för återhämtning och annat än att göra – allt av allt och hela tiden – är begränsad, och med barn i mina barns ålder och med de intressen de har, i kombination med det sätt jag och min man lever och vill leva, så är det bara så. Jag behöver omfamna varje stund som finns av lugn, mer och med mer i trygghet i den lugna situationen. Då jag vill ha den vill säga. Aktivt prioritera den. Där någon skrev om att varje val att till exempel inte gå en promenad utan stanna på soffan är att prioritera bort sin hälsa, och att det borde vara något att ha i bakhuvudet varje dag, så tänker jag nästan tvärtom. Att varje tillfälle att ta det chill om jag vill och känner att jag behöver är helt rätt. Jag måste få scrolla. Så det sa jag, till mina kompisar. Kanske är det SCROLLA jag ska ha som ledord? Garvar åt detta lite själv faktiskt, tänk vad förvånade folk skulle bli. I tider av mobilparkering och närvaro, hälsa och aktivitet, fokus och energi… gå och välja scrolla som fokusord. Älskart.
Men nej, scrolla blir det inte. Det är förstås inte det lugnet handlar om, även om jag måste fokusera på balansen och lugnet. Tiderna av ingenting, luftkuddarna i schemat. Givetvis ska jag fortsätta samla energi i rörelse och natur så som jag gjorde hela hösten, under återhämtningen från det som fick mig att inse att jag behöver mer lugn (och som jag inte är helt återhämtad ifrån), men jag behöver också ingenting-et.
Tillit föreslog någon, och det är ett bra ord, men jag har bestämt mig för något annat som är relaterat.
GO WITH THE FLOW
Det är det jag behöver göra, ännu mer. Luta mig tillbaka lite, trygg i det som händer. I mitt egenföretagande som givetvis kommer att ta kringelikrokiga vägar efter att mitt första uppdrag som sträcker sig till försommaren är slut. Kanske kan det tänkas att flowet tar mig i olika riktningar? Ett krävande uppdrag som IT-projektledare en period, en efterföljande som frilansskribent eller kanske något med ännu större avvikelse. Go with the flow! I det jag vill göra, i sådant som dyker upp.
Samma gäller reslusten som kommer under året. I år är planerna färre och mindre strukturerade än de brukar vara. Resor lär det bli, men vilka och när återstår att se. Det går ju också ihop lite med det ovan, med tanke på mitt jobbår. Oklar semester, kanske längre ledighetsperioder, kanske passa på när möjligheten ges. Shit vad skönt, i kontrast till tydliga planer!
Och, såklart också gällande vilken träning jag siktar på, och mål relaterat den. I rörelsen, den där jag konstant fortsätter ha hälsosam rörelse och träna runt 3 gånger i veckan – versus lugnet. Både och, beroende på lust.
GO WITH THE FLOW!
Det tror jag blir bra för mig 2019. Inte så uppstyrt, inte så fokuserat eller med så tydliga pek kring min riktning. Vägen lär bli bra oavsett, och jag måste mest luta mig tillbaka och njuta av resan. 2019 blir spännande!
Har du något ord för 2019?