Jag får ofta kommentarer, både via sociala medier och från nära i verkligen livet, om att det verkar rätt… socialt intensivt ibland. Eller liksom; att både jag och min man och med det hela familjen (för det spiller ju såklart över på barnen) är så socialt aktiva. Att det liksom är något mest hela tiden.
En helg med kompisar i Åre, och en efterföljande måndagsmiddag i stan med vänner, just innan det 8 dygn Georgien för Henke och till helgen kör vi nog någon form av stormiddag hemma när jag fyller år.
Det är väldigt sant. Vi behöver båda vår sociala dos titt som tätt, och väldigt gärna då tillsammans med gemensamma vänner. Första gången vi köpte en lägenhet så var sociala ytor högst på priolistan och så har det fortsatt. Ytor för umgänge, stora bord, inkluderande kök. Att ha vänner hemma är bland det bästa vi vet.
Inte heller har vi så höga krav på oss själva kring det. Ibland har vi ork och lust att laga något för oss mer genomtänkt och tidskrävande, ibland bjuder vi på korv med bröd. Det som ligger mitt emellan upplever vi knappt som jobbigt. Handling och matlagning går i princip på rutin, och vi har inte så höga krav på exakt hur fixat det ska vara. Vi skrubbar så att säga inga toaletter innan någon ska komma, vi köper inte färska blommor för att sätta en stämning. Det ger sig. Att ha folk hemma är vanligt för oss, och att messa några vänner och fråga om en spontan middag hos oss kräver ingen eftertanke. På helgerna har vi oftast häng lugnt bara familjen en kväll av fredag eller lördag, och en kväll med sällskap av fler. Söndagarna är hundra procent familjechill, möjligen spetsad med någon match för oss vuxna. Det är en kombination vi gillar, och prioriterar.
Vi råkar förmodligen bjuda på samma sak som tidigare rätt ofta också.
När vi köpte lägenheten i Åre var det lite samma tänk. Att få plats bara med familjen och ingen ytterligare var inget alternativ. Hur stort som helst skulle vi såklart inte kunna kosta på, men våra 3 sovrum blev en lagom kompromiss. Där får vi plats med vår familj och någons föräldrar, eller i några dagar med nära vänner som kan tänka sig att trängas någon dag. Eller för den delen ett gäng kompisar eller tre par eller så.
Sen finns ju förstås mycket tid som händer och inte syns. Livet består av vardagar, av lämningar och hämtningar och matlagning och skjutsningar och att träna barn eller sitta på läktaren och titta, promenader och lekparker och – livet. Jag har nog för övrigt aldrig sett så mycket på serier tidigare som jag gjort den här hösten. Eller jag och Henke tillsammans, för den delen.
Och det finns tider då (vanliga) jobb kräver egna resor och denna tisdag – efter Georgien, Åre och kväll i city – är en sådan dag. Jag anlände Göteborg på kvällskvisten och checkade in på hotell Pigalle som jag länge drömt om. Har vänner i Göteborg men allt kändes så tight och lite stressat, så jag gjorde inga planer alls. Har sjunkit ned här, längtar lite efter min familj men inte mer än att jag njuter så enormt av just detta. Bara jag, bara ett mysigt litet hotellrum och en fluffig säng. Allt är fint, och ikväll är en kväll i variationen.
