När Göteborg är sitt allra bästa – från Atelier till västkustsolnedgång i november

Det har redan blivit onsdag kväll, och kommande helg är närmare än förra. Men de extra fina, de är värda att skriva om även när några vardagar gått.

Restaurang Atelier på hotell Pigalle

Jag åkte alltså till Göteborg i fredags, och fick dagens sista jobbtimmar på ett tåg som tuffade fram genom Sverige – från ena sidan av landet till den andra på bara tre timmar. Tänk vad galet att det är så! Nu är samtidigt inte våra svenska snabbtåg i närheten av ”riktiga” höghastighetståg men alltså. Det är ju helt otroligt egentligen, att något som skulle ta 5 timmar med bil tar 3 med tåg. Älskar det, älskar tåg!

Lite sidospår relaterat det – om vi hade riktiga höghastighetståg och järnvägar skulle det ta lite drygt 2 timmar att åka mellan Stockholm och Göteborg.

Jag anlände lagom tills det var dags att slå sig ner framför en brasa på restaurangen Atelier på översta våningen av hotell Pigalle. Hotell Pigalle har sedan det öppnade för 5 år sedan varit konstant haussat för sin relativt unika känsla av ”luxury boutique”-hotell och som andas dekadens. Det är överdådigt pyntat med påkostade textilier, ett virrvarr av saker som trots mängden känns handplockade med fingertoppskänsla och hade jag upplevt det sensuella Paris under tidigt 1900-tal hade jag nog känt igen mig 120 år senare på hotell Pigalle. Att bo där får jag kosta på mig en annan gång, men att ta en lunch (runt 150 kr) eller eftermiddagsdrink på restaurangen Atelier kan verkligen rekommenderas! Vi hade turen att få plats i soffor framför brasan, och lät seneftermiddagen bli till tidig kväll medan vi snackade om smått och stort med ett friskt bourgogne chardonnay i glaset. Påfyllt om och det blev visst om igen. 

Vi checkade in på något billigare Scandic Rubinen, som trots allt är riktigt fräscht numera. I ett familjerum med två rum fick vi plats 4 av 5 och sedan hängde vi på stan tills timmen blev rätt sen. Ska man gå ut ska man göra det en fredag, och ska man dansa ska man i mitt tycke göra det på en bar som blir till ett spontant dansställe. Som Gränden. Helt i min smak – förutom lite för mycket skräpmusik i fredags, brukar tydligen vara bättre? 

Västkustsolnedgång i november

På lördagen lämnade vi stan och åkte till min kompis hus i Hovås, och tog där en riktig långpromenad på eftermiddagen. November i år har inte bjudit på många soltimmar – jag tror de kan räknas på en hand faktiskt… – men i lördags, månadens sista dag, så kom den. Och som den kom! Jag undrade lite skämtsamt om det alltid är den typen av väder på västkusten i november, men well… Det känns som att vi nog upplevde något unikt. Solen glänste och gick ner i väster på allra vackraste sätt, inte en vindpust kändes och havet låg totalt lugnt och helt spegelblankt. Känslan var novemberskt dov – ni vet, när det känns som att hela världen ligger i ett inbäddat lugn, och det var Åh så vackert! Jag, fyra av mina närmaste vänner, en tjejhelg på västkusten, bitande kyla på kinderna men värme i kroppen och puls i hjärtat och – det här. 

Söndag morgon satt jag på tåget igen, och det gick så snabbt så jag var i Stockholm innan barnen ens fått i sig lunch och med det kunde jag jacka in i ett familjeschema som nästan fick det att kännas som att jag även med dem fick en hel helg. Jag såg Stella spela matcher, och sedan gick jag och Henke på teater med Meja; Pippi firar jul.

Pippi firar jul på Intiman

Vi går sällan på teater, och våra helger kretsar oftare kring vänner och aktiviteter för Stella och Max och inte så sällan mina och Henkes än Mejas – så när jag såg att det släppts biljetter till en Pippi-teater på Intiman nära Mejas födelsedag i tid så slog jag snabbt till. Hon fick teaterbesök med mig och Henke av oss i present, och så slog vi oss ned på Intiman för Pippi firar jul på adventssöndagens seneftermiddag. Teatern var väldigt bra och barnvänlig, och Meja gillade massor. Fast, att koncentrera sig i 2*45 var i söndags lite i överkant så visst fanns inslag av myror i brallan på slutet och alltså… jag är inte så mycket för teater. Väljer nog bio nästa gång. 400 per person – vuxen som barn – känns också väl mastigt kan jag tycka. Kändes dock fint att ge Meja en dos kultur som variation till allt sportfokus i familjen – och egentid med oss föräldrar utan att behöva vara mest en lillasyster, förstås.

Avslutade med egen match och – ja, vilken helg. Inte konstigt att det är onsdag och att jag längtar efter nästa? Uppskatta varje dag osv, men ärligt talat. Helgerna. <3