Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget, som jag skriver på tåget på väg hem från en helg i Åre med 4 vänner, men det som jag tänker allra mest på är inte helgens grymma skidåkning. Inte heller den vackra inramningen (fint väder och bra åkning), och inte all god mat vi ätit på härliga ställen (Supper, Boquerian, Werséns), hur vi upplevt after skin (på Hyddan) och the moments in between the moments (med lite shopping, fika och så) eller ja ni vet. Det där jag älskar med Åre och så även denna gång. Det jag tänker på är hur jäkla tacksam jag är över att ha så nära vänner som delar intresse med mig. Vi har varit 5 tjejer i helgen, som i glädje tagit oss an backarna och åkt så synkat. Det är så häftigt att ha ett starkt intresse – skidåkningen, och minst lika mycket tiden utomhus, aktiv – och att ha vänner att dela det med. Man behöver inte vara helt 100% jämna för att åka bra och roliga skidor ihop, men när det väl är så så är det lite extra häftigt på något sätt. Så kul vi haft i helgen, lika synkade i fart som hurra-tjut.
I ett par år har vi varit tre kompisar som åkt ihop till Åre just denna helg. Jag gillar januari för att det är så lugnt, och känns som riktig mellansäsong i vinterns Åre. Avslappnad stämning, obefintliga köer. På nedsidan ligger att liftarna inte är öppna så länge (9.30-15.00) men på ett sätt är det skönt då det ger lite luft i sig. Lugn. Det blir inte stress till liftar som ska öppna utan frukosten blir med kaffe i plural, och eftermiddagarna mellan åkning och kväll blir långa. Kvalitet.
I år var vi ytterligare två, med en vän som faktiskt från början går ännu längre tillbaka i tid än de närmare 15 år som jag, J och C varit vänner (sedan vi jobbade ihop på Den Stora Amerikanska Konsultjätten) och en som är min nyaste nära vän och som kom in i mitt liv tack vare en flytt till Nacka och en för fyra år sedan ny familjemedlem. Har aldrig förstått det där med de som inte vill eller har tid eller av annan anledning inte själva är intresserade av att få nya vänner som vuxen. Vi fem som haft härliga dagar under helgen hade inte behövt förenas i intresset för skidåkning för det hade räckt med personligheterna, men nog blir det extra starkt på något sätt att ta avstamp i det. Vi har haft så kul!
Så ja – om förra helgen var lugnt mysig med åkning i Säfsens låga berg med vänlig lutning med Meja och fullt fokus på henne så var denna för mig. Och mina kompisar, och för dem för sig själva. Eller som en av dem sa efter att vi plockat in frukosthandlingen i kylen ”Va, var det bara detta, är vi redan klara? Kan jag fortsätta att ha bara fritid nu, och bara tänka på mig själv?”.
Som vi haft det fint, när vi tänkt på oss själva. Inte glömt att uppskatta det.
Det är ovärdeligt att ha härliga vänner att hänga med, och att få göra det hela helger och att göra det i berg under en aktivitet jag tycker så mycket om. Är snart åter hemma, glad och tacksam över en riktig powerhelg med häng i tjejgäng. Såhär.
