Och så kom den äntligen – sommarens första dag anno 2020. Det känns som att vi nosade lätt på den helgen som var, men idag var den på riktigt.
Att gå utanför dörren är en doftexplosion just nu, och vi har inte mellan hägg och syrén här hemma i Nacka utan båda samtidigt. Och äppelträd och vallmo och…
Min favoritfärg är grön, och jag kan inte förstå hur man kan älska någon färg mer än den.
Egentligen har jag lite mindre tid till att vara ute denna vecka, i stress över att göra helt klart på jobbet och lämna över så bra det går. Ja – nu är det dags att sluta på mitt pågående uppdrag, lite mitt i sådär. Jag får kanske återkomma till det, någon som undrar lite om hur mitt jobbliv och egenföretagare är och utvecklat sig i Coronatiderna kanske?
Men, så värt det är att komma ut. Klämma in det lilla som går, liksom. Det är alltid värt det.
Ja, jag vet inte riktigt… men det var bara det. En form av inre lycka över sommardagen – och många fler framför oss. Vardaglig tacksamhet. Det är bra med sådan i dessa tider.
