De är klassiker, fäbodar i Dalarna, och något som för mig varit mer någonting naturligt än något att hamna på en ”att göra i Dalarna” eller allmän lista över tips för turisten i Dalarna. Vid den fäbodvall som jag är uppvuxen med går historien tillbaka till mina farföräldrar och vidare i generationer, men vilka som faktiskt nyttjade fäboden aktivt för djurens sommarbete vet jag inte – men de vallades från byn där jag nu befinner mig och huset som jag här skriver om som ”släktgården” mest för att bynamnet kan få fortsätta vara internet-befriat. Ett av de nedan, vill säga – vilket också är den benämning vi i familjen och släkten pratar om huset som.
Men fäbodvallar och fäbodar i Dalarna var det. Den där släktens fäbodstuga ligger är inte en för turisterna, utan snarare skulle nog förvåningen vara stor om någon helt okänd dök upp i byn. ”Å vem ä du då?”, typ.
Men det är en fäbod värd besök, och vi (eller ja, iallafall mormorn och barnbarnen) återkommer varje år för att uppleva charmen i en levande fäbod. Just levande fäbod är något speciellt. Det betyder att det faktiskt går djur på fäbodvallen, huvudsakligen helt fritt, och att de tas om hand enligt gamla traditioner. Korna mjölkas och smöret kärnas enligt gammal tradition och det är som ett besök i ett levande museum. Mina fastrar är del av det hela, och ingår i det gäng som håller fäboden igång under somrarna. De visar och berättar, och barnen skuttar runt och minns förra året och ser och lär sig något nytt. Vem behöver Skansen? kommer jag på mig själv med att tänka, där bland kossor, grisar, får och höns. Bland röda och grå timmerstugor, gärdesgårdar och gamla allmogeverktyg och redskap.
För så är det – att ett besök i en levande fäbod är riktigt charmigt, och mer en påminnelse om det stora i det lilla. Det naturliga och nära.
Det finns flera levande fäbodar i Dalarna som välkomnar besök. Du kan hitta ett gäng förslag på Visit Dalarna här. Jag kan inte ge några närmare rekommendationer kring någon specifik fäbod att besöka däremot, för vi nöjer oss mer än gott och väl med ”vår”. För utsikt över Siljan kan jag dock tipsa om Fryksås. Det är dock inte en levande och hur vacker än Siljan är så finns väldigt mycket Dalarna bortom Siljan.
Här kan du läsa mer tipsa om aktiviteter att göra i Dalarna.
Här firade jag midsommar när jag var liten. Har själv minnen av att på nåder få sitta på stenen med äldre syskon och kusiner.
I detta inlägg om fäbodbesöket år 2013 är Stella och Max små, Meja inte ens påtänkt och mobilkameran av inte någon vidare kvalitet direkt. Men ändå. Nostalgin. Varje år (typ?) sedan 1977 för min del. Möjligen ett längre uppehåll i sena tonåren, kan tänkas.
Och med det i minne var det lite kul att idag också ta en liten sväng till ån som utgjorde badplats på den tiden då vi sov över i fäbodstugan. Jag minns det som enorm långt och jobbigt att gå, och kallt vatten men roligt att leka med påhittade barkbåtar. Tror jag blivit gammal när jag skriver det sista, men ja – det var inte nyss, det var det ju inte. Var jag ungefär som Meja är idag, då?
Ett sidospår. Hoppas ni gillar fäbodmiljön lika mycket som jag!