Sommarlov och junikvällar
Barnen har fått sommarlov nu, de två stora som går i skolan vill säga. Meja går ut förskolan och gör sig redo för förskoleklass efter sommaren, men är för liten för att kunna vara hemma innan vi har semester. Inte för att det flyter helt lätt med de andra heller. Två dagar in på sommarlovet och jag är redo att kalla till ett krismöte. Vilken tid är det okej att gå upp? Vilken tid bör vara senaste läggningstid på kvällarna? Hur mycket ska man röra sig eller vara ute på en dag, och vilka tider och i vilken utsträckning är det rimligt med skärm? Vad kan förväntas kring frukost, lunch och mellanmål utifrån vem som ska fixa, ambitionsnivå och vad som ska hända i köket efter att ett mål intagits? Och så vidare, i oändlighet. Herregud. Can’t wait till att deras aktiviteter kickar igång nästa vecka, med idrottsläger och kompishäng på lantställen och sånt. Det blir bra för alla.
Samtidigt; sommarlov! Dessa tider! Dessutom en så ljuvlig högsommarvarm juni efter en ovanligt kall och tung, lång vår så det inte går annat än att bli helt lyrisk över junidagarna och inte minst kvällarna. De ljusa, oändliga.
Jag blir nästan stressad av dem. Tänker att de är så flyktiga, så snabbt över igen, att varje riktigt varm och ljus kväll är att njuta. Vi har ju inte tre månader av dem hur gärna vi än vill, vi får ett par handfulla på en sommar.
Igår var en sådan kväll igen, och med stort behov att komma hem ifrån – läs första stycke för hänvisning. Lyckan stor när jag fick napp på att träffa upp Lina. Prata resor, kvinnligt företagande och allmänna viktigheter i livet. Så fint! Kvällssolsparketten på Nya Carnegiebryggeriet i Hammarby sjöstad är bortsett från några träd perfekt.
Vaccin mot Covid
Här i Stockholm blev det vaccindags för först 45-50-åringar, sedan 40-45-åringar och innan midsommar ens kommit är nu 35-åringarna välkomna för vaccin. Jag var snabbt på det, när min åldersgrupp där i mitten välkomnades, och åkte gladeligen till Skärholmen för att få min spruta. Tog på fina kläder, gick till en stor sal där det hela fungerade som ett väloljat maskineri. Är helt förundrad av effektiviteten! Sköterskan var vänlig och jag kände att situationen var så stor! Så länge vi levt annorlunda, så länge detta skitjävlasatans virus förstört livet för så många… och nu har vi vändningen och vaccinering är givetvis första riktiga steget framåt. Jag kunde inte hejda tårarna. Känslan, allt som varit och kommer, och det surrealistiska i det hela. Tänk allt vi fått uppleva det här långa året! Jag kommer aldrig glömma detta. Varenda tår var rimlig och när jag på vägen hem slog på en stor låt på hög volym i bilens högtalare var urladdningen ett faktum. Som en kran ungefär, men om jag skulle känna efter helt så tror jag det finns fler tårar och känslor kvar. Men jag har fått den nu, den första, med biverkningar enbart som väldigt öm arm ett par dagar – och jag är så tacksam.
Grönan i pandemitider
För att fira sommarlovet tog vi med barnen till Grönan kvällen innan skolavslutningen vi inte skulle få vara med på i år heller. En som slutar 6:an (så stort!), en 4:an och så den lilla som snart gör att vi säger hejdå till förskolan för alltid efter 12 år med den i livet. Det är vi som föräldrar redo för!
Grönan var såklart roligt, och barnen njöt. Jag förvånades av att det ändå var så långa köer, och visst hade det gjorts insatser för att anpassa efter pandemi men… ärligt talat. Vi som spenderat en hel del tid i skidsystem som det spottats på under vintern upplevde det hela som ett skämt. Skistar vs Grönan 10-0 ungefär. Men, det är väl mer legitimt att klaga på vissa saker kanske? Sådant som inte är fullt inkluderande eller allas intresse på samma sätt? Jag vet inte. Lite märkligt. Men är du inte sugen på att inte utsätta dig (eller andra) så kan jag inte rekommendera Grönan riktigt än. Stella var tillbaka redan några dagar senare med vänner, men jag är mest glad att jag har det gjort för i år – men glad för en så fin kväll vi fick ihop alla 5. Det hör inte till vanligheterna. Och glad för att Grönan är öppet! Det har vänt.
Och så hemmakvällarna
Men nog är det hemma vi njuter kvällarna mest. Ja, dagtid sitter jag inne framför datorn för jag tycker inte alls att jag har samma flow framför liten laptopskärm ens i skuggan, så det är inte värt. Men kvällarna, de tidiga och sena. Ljuvliga är de!
Juni. När juni är såhär är det min bästa månad på året. Minus sommarlovsskärmande barn, haha.