Vi kom hem från Thailand några dagar in i mars, och med den semestern bakom sig så orkar man, förstås. Eller? Jag vet inte. Det är något med upploppen som är så så jobbiga. Ett utförslöp några kilometer från mål på ett maratonlopp gör inte under för den sista biten, när kroppen är sliten och man bara vill i mål. Öka in i mål, med en acceleration… njäe?
Jag ruschade in i 2024 skrev jag i början på året, redan då i vetskap om och inställd på det upplopp som årets första kvartal skulle innebära. Så visst fanns känslan där – det gjorde den. Kämpa på. Jag kämpade på.
Mellan kämpandet och vuxandet så bjöd mars på melodifestivalgenrep med Meja, padel, AI-fotolek (hint: jag har inte gått på någon röd matta nej), sökande efter vårtecken och årets första bara ben. I mars lever vi på hoppet så mycket – och vet att det nog är rätt lång tid kvar till vår och andra tider men kommer gör de, det vet vi också säkert.
Mitt i månaden åkte jag till Åre. En helg i mars i Åre är obligatorisk varje år, så är det bara. Dagarna är ljusare, snön sitt stabilaste och det är högsäsongskänsla men ändå lugnare än under skolloven. Förra årets mars-i-Åre-helg hängde jag på fina Klara (Copenklara) och hennes vänner och det var en sån hit så i år gjorde vi en favorit i repris och tog oss en kompishelg av bästa slag med en blandning av hennes och mina, och andra härliga vänner och bekanta (som Emmi / Explorista, Sara / Sara Rönne och Katarina / Bucketlife & Bortom ekorrhjulet podcast). Vilken panghelg!
För ett par år sedan – just efter pandemi, med post-pandemi-tröttma och påverkade energinivåer hos många – så manifisterade jag att addera fler vänner, nya bekantskaper till livet, för fler tillfällen av härligheter och nya infallsvinklar och det har absolut hänt. Jag är så tacksam för det! För Klara, för hennes härliga vänner jag på köpet fått hänga med, för mina padelvänner och några nya relationer genom senaste årens jobbsammanhang. Relationer – det är så fint! Jag har alltid känt mig rik vad gäller mina sociala relationer, men ännu rikare idag.
Och sen kom den då, dagen för jobbavslutet för denna gång. Stängningen av ett uppdrag på närmare två år där målet nåtts och jag med hälsan nästan i behåll och stor stolthet kunde stänga igen datorn och checka ut för en period av lugnare tempo. Det är välkommet. April och månaderna framåt är välkomna.
Så, april är här nu. Den första aprildagen möttes i år på annandag påsk, så… självklart välkomnas april i Åre. Och jag är ledig nu – sa jag det? Helt, helt ledig. Just nu och ett tag till behöver jag det.
