Den sista mars stängde jag (och många jag jobbat länge med) ett större projekt. Klart, slut och inte så lite väl genomfört och ännu bättre kämpat. Jag visste att jag inte bara ville vara ledig en period, utan att jag verkligen behövde det. Helt ärligt var jag osäker vilket skick jag skulle vara i när jag stängde dörren, släckte ner, slappnade av.
Snapshots och stories mars – när jag blev klar och inledde ledigheten med påsk i Åre
Jag vill inte vara någon annanstans, men jag vill fira såhär – om att fånga dagen och fira genomföranden (ps, vem bedömer vad ”framgång” är?)
Först hade jag tänkt mig en månads ledighet, men ganska snabbt omformulerades förhoppningen om ett nytt uppdrag till ”helst först efter sommaren”. Jag tänkte att jag också formulerade det så externt.
Jag gjorde allt det där. Var med och tillgänglig för barn, planterade en massa frön och knölar och pysslade i trädgården, spelade padel så mycket så att jag en vecka visst kunde summera till 17 timmar (!), och reflekterade och formulerade för framtida uppdag och jobb. Utvärderade och började pröva en affärsidé gjorde jag också – som gick lite i sank efter en djupare konkurrensanalys men absolut sådde ett frö. En dag, när rätt idé kommer… då.
Dagarna gick, snabbt och långsamt på samma gång. En dag blir lång när man är igång före 8 och har hela dagen för sig själv helt kravlöst.
Det var så underbart. Och det tog inte så lång tid av omfamnad vila innan jag hade dagar då jag fått syn på en stökig låda, tömt en hel kökshurts och vänt upp och ner och städat, sorterat och stängt lådan igen någon timme senare. Så många småprojekt det fanns tid och energi till? Att gå hemma i mitt hem och ha energi kändes som något som jag ungefär aldrig upplevt tidigare. Bara… wow?
Så när några olika uppslag på nya uppdrag dök upp förstod jag ändå att bristande energi inte var en anledning att vänta längre, om känslan var rätt. Lusten att dra igång nytt var inte heller helt låg, utan smög sig på. Att kunna välja aktivt, när och vad från flera, lyxigt värre. Har jag skapat mig detta?
Nu har jag jobbat på nytt uppdrag i en månad. Vårvinter i Åre har förvandlats till (orimligt) kall vår hemma, och vidare via en högsommarvarm maj till idag; mitten av juni och sommaren här. Jag är fortfarande lika tacksam, och mitt nu är bra. Gammalt välbekant och nytt på samma gång – en blandning av sådant jag sedan många år tidigare hållt som bäst och roligast till nytt och absolut är jag stärkt av senaste årens lärdomar. Flera av dem har varit utmanande, men utvecklats? Oerhört. Det är inte ett konstant mål, inte ett av mina ledord – men fint att tid och erfarenheter fungerar så.
Jag skrev ju om att fira också. Lite mindre har jag gjort det än tänkt – de där specifika ”kom ihåg prestationen”-grejerna fick inte helt rum. Vardagsglitter och helgnjut dock – absolut. Lite såhär har det varit, snapshot style.
Nacka och Göteborg, Jacyz och Pelago, tulpaner och dahlior, aperol och champagne, blåsippor och körsbärsblom, milen och jobbet, tapas och sallad, vardag och helg, dagar och livet.
