Trenden vid 2024 års avslut är samma som i princip varje år. Jag kommer till Åre, checkar ut totalt mentalt och tror att det ska finnas så mycket tid att sitta vid datorn och få mental terapi genom att skriva ner tankar, att ta pauser från bara allt och bara vara i oändlighet.
Reflektera kring och skriva ner sammanfattningar från året som gått, innan det helt avslutats? Absolut! Det ser jag fram emot!
Tänker jag naivt, innan Åre-livet händer. Det är inte intensivt, kan jag inte påstå – men det pågår. Familj och vänner, skidåkning och utetid, träning och padel, pusselbyggande och serier. Det är en bubbla och jag går med the flow till 100%. Tydligen gillar jag att vara utcheckad mentalt, och att bara glida omkring och inte göra många knop – och om jag reflekterar är det i tystnad i en skidlift och inte framför en dator.
För några dagar sedan var jag ute på en lunch i byn några nya vänner, som padeln i Åre gett mig. Denna eviga dörröppnare och relationsskapare – tack! En fråga som kom upp när vi gick åt det lite mer innerliga hållet var; ”vad gör dig helt lycklig?”. De små glädjeämnena, där man känner ett plötsligt lycklighetspirr. Det är lätt att fastna i sådant som är större – ”vara med min familj”, eller förutsägbart på olika sätt, men om man verkligen tänker efter; vad är det då?
Frågan var lite svår att svara på där och då, även om jag hittade några punkter som i livet är mina stora glädjeämnen. De jag landade på där och då var; när jag reser, när jag är med min familj och vi är i harmoni, när jag känner mig energisk och kapabel och när jag spelar padel. Det finns förstås fler, och ska jag fokusera extra på några detaljerade stunder av lycka – eller helt enkelt extra minnesvärda stunder – 2024 så inkluderar de nedan, i tidsmässigt kronologisk ordning.
- När vi gick live med projektet jag jobbat i i några år. Jag behövde åka hem direkt efter nyår från Åre och lämna famijen själva sista veckan, och i det stora hela fanns mest stress och ångest kring själva händelsen som sådan men minnesvärd är den på alla sätt. Känslan av lättnad kom däremot långt senare.
- När jag spontant bestämde mig för att åka upp till Sälen till mina barndomsvänners årliga skidhelg och för första gången på år njuta en stor after ski så som den var back in the days med dem
- När jag såg Meja göra sina första tå- och hälsvängar på snowboard efter några dagars skola i Hammarbybacken
- När vi i hela famijlen satt en hel dag samlade i en liten sala på vårt mysiga boende the Lazy lodge på Klong Khong i Thailand.
- När barnen med sina kusiner ställde upp på och fastnade helt galet fint på foton tillsammans inför sin farfars födelsedag.
- När jag och (copen-) Klara sammanförde vänner från olika håll och fick så fina och härliga stunder tilllsammans i nya konstellationer under en Åre-helg.
- När jag gick upp på inte mindre än tre nysnö-täckta toppar i Storulvån och åk åkte ned medan solen lyste över oss utan uppehåll, och jag samtidigt visste att jag var helt klar med det utmanade jobbprojekt jag hade bakom mig och lediga dagar – och en helt öppen jobbframtid – framför mig.
- När jag klev in i en kontorsmiljö jag för länge sedan på många sätt älskade, och känslan var rätt – och jag konsultsignade och blev kvar. När jag klev ut ur samma byggnad 6 år tidigare för att bli egen hade jag en känsla av att kanske någon gång komma tillbaka precis så, och tänk att det faktiskt blev så? Konstigt och fint, och aldrig har jag ångrat varken beslutet att gå ut eller att gå tillbaka in igen.
- När jag och min poddpartner Annika satt på en varsin solbädd på Jacyz i Göteborg och summerade ett par inspelade härliga poddavsnitt och satte planer och strategier för vägen framåt för Att resa-podden
- När min minsting var så modig och gick upp på scen framför fullsatt aula och dansade en så cool egenkoreograferad dans med två vänner
- När hela min familj var inresta och vi alla tillsammans firade min brors stora födelsedag på ett soligt Pelago-tak
- När jag och mina fina padelvänner i Marbella-värmen efter avslutad träning dröjde oss kvar på läktaren och njöt av sällskap och roligt spel på NAC-arenans huvudplan – stoppa tiden?
- När min man klarade sommelierexamen och vi firade med vackraste utsikt över stockholmsnatten
- När vårt poolbygge äntligen blev klart, hurra!
- När jag och mina barndomsvänner dansade silent disco på Alive-festivalen
- När jag fick fira min 16-åring med ett dygn på tu man hand
- När hela familjen gick längs Monacos marina och skrattade oss fram och fantiserade högt kring de gigantiska båtarna
- När jag fick upplevelsespringa franska rivierans många otroliga ställen under en 45-dagars träningsstreak
- När vi i barndomsgänget skålade på en riktigt härlig beachclub på Mallis
- När en iskall fjällsjö skapade sug att bada, och vi kompletterade fika i höstfärger med ett spontandopp (ja, det överträffade nattens norrsken)
- När vi kom fram till vårt boende i Monteforte d’Alba och jag såg ut över landskapet och förstod vad Piemontes landskap faktiskt betyder – och vi gjorde oss redo att njuta det på allra bästa sätt i några dagar
- När jag stod i Aishas kök i atlasbergen och vi stapplande försökte kommunicera med varandra (och när jag såg den lilla pojken med åsnan, hoppade i vattenfallet och tog några simtag, mötte kvinnorna på åsnor i ravinen och såg vår eco-village i månljus, och… )
- När vi slog igång den privata bastun i vårt hus på Ästad vingård för första gången
- När min son i hög fart hoppade ner med sin snowboard i skogens orörda snö för så sköna svängar, följandes min man (och sedan följas av sin lillasyster)
…och så många många fler fina tillfällen 2024. Det fanns också förlust och sorg, utmaningar och motgångar – men när jag tittar i mitt album från året är jag så glad över alla minnen och upplevelser som skapats, i stort och smått.
