Vi är egentligen inte så vana vid det där med barnsjukdomar i det här huset. Tack och lov, peppar peppar, bla bla bla. När de blir sjuka brukar det vara en natt eller två och sedan har de blivit bättre.
Med Max känns det inte som att han gått ett enda steg framåt sedan i fredags. Eller jo kanske, men när vi tänker som mest negativt känns det så. Samtidigt har jag svårt att tro att det är annat än virus för han är knappt febrig (bara lite lätt ibland), har rinnig näsa (om än med tjockt snor) och hostar inte så mycket (men när han gör det är det tjock hosta). Han är hyfsat pigg (fast sover mer än vanligt och är rätt gnällig), äter okej – helst välling men petar i sig lite av varje ibland iallafall och ja – allmäntillståndet är okej. Fast är han inte bättre imorgon ringer jag sjukvårdsupplysningen.
Särskilt pigg ser han inte ut, med sina svullna och kletiga ögon, rosiga kinder och snoriga näsa… Den här bilden är nästan smickrande faktiskt.
Den stora är än så länge oberörd. SOM jag hoppas att det får fortsätta så! Hon hade haft det toppen på sin lekdejt på Söder och det var helt klart inte sista gången hon fick bege sig iväg på sådan.
