Ja, för igår var faktiskt ingen riktigt bra dag. En Max som inte var bättre överhuvudtaget och påbörjade VAB-diskussioner – för han lär inte kunna gå till förskolan förrän tidigast torsdag. Och hur färdiginskolad är han då? Börja om? Suck. Själv fick jag upp påskmaten på påsknatten (- vet inte om det var en svit efter långpasset?) och mådde sedan bra igen men drogs med rejäla magkramper hela dagen och orkade äta noll. Därav även energi noll. Vi tog oss hem till Stockholm utan problem men med lite inre stress efter en hel innedag.
Idag är snäppet bättre – jag har mindre ont, vi var ute på förmiddagen och svor visserligen över kallt väder men det var ändå rätt härligt och harmoniskt då Stella lekte bra med E och vi fick hänga med E’s mamma. 🙂 Sen drog jag och tränade ett CorePuls-pass, och tänka sig att det kändes helt okej i kroppen trots långpasset i lördags. Så himla skönt! Jag kunde köra alla övningar utan problem, hade bra energi och kände mig stark. Hade jag aldrig kunnat tro.
Mest sliten nu är Max. Han blir inte nåt bättre, och går mest omkring och gråter och gnäller med sin snorgeggiga näsa och sina kleggiga ögon. Stackars stackars liten… Och hyfsat trist för oss också. Imorgon är det jobbdag och då delar vi på VAB-en, sen på onsdag har vi en sån där dag som många Stockholmare har ofta vid VAB – mormor rycker in. Så otroligt lyxigt! Man kan ge bort VAB-dagar, men det vet kanske alla som har föräldrar i samma stad redan. 🙂 För oss blir det premiär.
Stella är en stor tjej och har dragit iväg till Söder och sin kompis Alexander. Så himla perfekt när H är på fotboll och Max behöver få sova i lugn och ro. Själv ska jag ge mig på lite certifieringsplugg, för nu får jag inte 4 intensiva sådana timmar imorgon förmiddag då jag måste vara hemma med Max.
För oss är det något av premiär även med lekdejt själv för Stella, som är mer på barnens initiativ och som inte handlar om att föräldrarna behöver iväg på något. Nu är det ju nästan så att det är enklare att ha två lekande barn hemma än ett. Hm, sitter jag här och säger, på Söder kanske Lin medlar järnet och suckar över intensiv lek och tjafs? Man vet ju aldrig. 🙂 Ett par timmar räknar vi med att de ska kunna underhålla sig, sen ska jag åka och hämta upp henne.