Jag läser FyraNyanserAvRosa och hur hennes söner bäddar ner sin docka i en barnvagn och pysslar om den. Eller inte riktigt.
Då kom jag att tänka på Stellas första möte med en docka. Kompisen M hade fått en, och hennes mamma sa ”Jag vet inte, men det verkar vara något instinktivt”. M hade nämligen på en gång kramat den och hållt den fint och försiktigt. Pysslat om lite. Hållt den nära.
Det var spännande att se om Stella skulle reagera likadant…
Stella såg dockan, blev skräckslagen, slog bort den och sprang ut ur rummet. Vägrade komma in igen så länge dockan var synlig.
Flickor och dockor och instinkter? Nåväl…. inte riktigt alla.