Jag, och inte minst min man, är riktigt usla på att äta ordentligt och ladda upp planerat inför lopp. En extra pastaportion och lite mer vatten, på sin höjd. På det har han sprungit mara och åkt vasalopp, själv är jag ju inte riktigt lika galen, men ändå.
Förra året fick jag dock lära mig hur illa det kan bli. En av mina vänner ingick i den där promillen som faktiskt kollapsar på lopp.
Det var varmt men inte hett, hon är väldigt vältränad och sprang fort men inte över sin kapacitet. Så varför?
Ja, att svimma strax före mål beror oftast på vätskebrist. Man kan nog inte få en så allvarlig uttorkning som min kompis fick av att bara ha druckit lite för lite inför just loppet, utan en sån tar det längre tid att bygga upp. Vilket kan hända om man t.ex blir kissnödig ofta och är lärare och inte vill behöva springa ut under lektionerna… eller andra ”bra” anledningar.
Sen ska det väl till en rejält ansträning för att slå över gränsen. Men som hon gjorde det.
Jag skrev inget om det då, men nu ett år senare känns det inte känsligt för någon (och hon revanscherade sig med att springa sin första halvmara i våras, på grymma 1,57). Nu känns det mer bara som en lärdom, något vi inte vill råka ut för någon av oss. Det blev en kostsam lärdom, vi var alla väldigt omskakade och rädda efter loppet förra året. De flesta som tuppade av under loppet spenderade en tid i läkartältet med vätskeersättning och vila och kom igen ganska snabbt. Vissa av oss spenderade istället många timmar på sjukhuset med provtagningar mm, som visade på värden totalt i botten på typ alla områden. Det tog många dagar för min kompis att komma tillbaka till normalt.
Så nu äter vi mer rätt, allihop i tjejgänget som springer imorgon. Vi laddar med bra mat, och mycket vatten (fast inte för mycket). Imorgon förmiddag kommer vi garanterat dricka en varsin resorb.
Vad man annars föredrar att äta före lopp varierar. Själv gillar jag att inte ha så mycket i magen, så jag kommer äta en rejäl frukost men sedan bara banan och dylikt innan loppets start kl 13. Andra äter en tidig lunch istället.
Det viktigaste är att tänka efter, och vara medveten om hur ens kropp brukar vilja ha det.
Lite tips på vägen kan ni få hos Linda, som skriver här om hur man bäst föreställer sig inför ett lopp.