Det var kanske ett par år sedan en kompis som är biokemist/jobbar i miljöbranschen osv (alltså jag vet inte exakt hur jag ska kategorisera, jag är lite för dålig på området) redogjorde för vissa saker i vår omgivning. Det hela minns jag väl, det hade sitt ursprung i en fråga från mig angående hur hon efter förlossning gjorde med de fiskar man avråds ifrån som gravid. Dvs, det där har slagit mig så många gånger – alla de fisksorter som man avråds från som gravid, hur okej känns de att äta i efterhand? Inte särskilt, tycker jag, och kör på samma restriktioner även nu som icke-gravid. Äter ibland men sällan fisk som färsk tonfisk, haj, hälleflundra, Östersjöfisk mm.
Hon höll ju med om det – men sa att det ändå inte är i närheten av vad hon känner inför barns plastleksaker. Det väcktes en tanke jag inte riktigt vill ens ha. Som jag nog skjuter undan ibland.
Men, det går inte att blunda för det där längre. Det finns så otroligt mycket saker i plast som på riktigt är farligt för oss och inte minst våra barn. Vi kan inte gå omkring och hävda att ”vi har alltid gjort det och titta på mig, det går ju bra” för sanningen är att diagnoser frodas omkring oss. Som förälder kan man ju inte lastas för dem såklart utan jag pratar mer ur ett makroperspektiv, men oavsett bör vi se till vad vi kan göra i vår närmiljö såväl som i stort.
Jag vet att jag har otroligt många tillkortakommanden på de här områdena, och jag kommer säkert forsätta att svälja elefanter och sila mygg som man brukar säga. Men jag är iallafall mogen att ta ett steg i taget, och börjar få upp medvetandet kring detta. Helst skulle jag vilja göra som Therese och helt slänga ut alla mina barns plastsaker men jag är inte där än, utan får börja i smått. Inte värma mat i plast och låta barnen använda porslin precis oss till exempel.
Här är en bra artikel som jag rekommenderar er att läsa. Den ska jag plugga på lite närmare.