Ni missar dem väl inte? De är ljuvliga.
Kvällen består liksom av flera delar den här tiden på året. Det finns en lång period mellan hämtning och läggning och en väldigt lång tid även efter läggning. Under den mörkaste årstiden känns det som att dagen är slut vid 20.
Idag hade jag som bekant utflykt med barnen efter jobbet, och efter att ha fyllt barnen med käk på Waynes/Mio (alltid bästa stället för mellanlandning med barn i stan) lämnade jag över dem till Henke och åkte själv vidare till Vasastan för finmiddag på Tranan och catching-up med gamla kollegan. Mycket surr blev det! En visning i coola nya lyan fick jag också. Respekt att kunna åka hiss direkt in i lägenheten.
Sen vandrade jag hemåt, och tänkte på det där med junikvällarna. Hur långa och fantastiska de är. Den bästa tid är nu, så är det bara.
