Idag hade jag träningsträff med ännu en ny bekantskap från Lofsan-gruppen på Facebook. Ni förstår, det kan låta konstigt för många att man träffar härliga människor genom diskussionsforum på nätet – men för de som är i det så är det bara enormt konstigt att tvärtom stänga dörren för den typen av nya bekantskapelser. De jag träffat via den gruppen är av allra härligaste snitt, och så även dagens nya Ullis. Ihop med Sara sprang vi från jobbet till Zinkensdamms IP, där det vankades 400-metersintervaller med Lovisa och tre tjejer till.
Det var varmt värre på IP, där luften stod still och solen högt. Och så sprang vi. 8 varv på den där 400-metersbanan (som tydligen bara är 375 m).
Lovisa spurtar i mål på sin sista intervall.
Jag kände mig så glad och nöjd efteråt – så skönt att vara klar. I halsen brände dock lätt blodsmak…
Kolla in 6-packet i bakgrunden!
Fast sanningen var ju att jag såg ut såhär efteråt. Och de flesta andra var inte så pigga de heller. 400-metersintervaller har ju liksom den inverkan på en.
Jag var såklart trött även mellan intervallerna. Vi startade tillsammans var 3:e minut vilket gav för mig ca 1,25 vila och för de snabbaste ca 15 sekunder mer. Lovisa hann fråga mig många gånger om jag var ok – det såg nog knappt ut så. Men, jag var så fokuserad på att få ner andning/puls så jag gick in mer i mig själv och fokuserade och andades. Fast, lite snurrig på ett sätt – fick en fotboll i bakhuvudet vid ett tillfälle just innan start och det gjorde liksom varken till eller från, haha.
Jag var lite nervös innan. Jag visste att de andra tjejerna var i en annan liga än mig. Det var liksom fem Ironman(!)/marathon/milen-på-40-tjejer som körde järnet och jag och Ullis som också körde järnet men med lite lägre tempo. Så, jag visste att jag skulle ta ut mig till max men ändå känna mig lite lite dålig. Fast, jag är okej med det. Mognad, i kombination med att jag ju vet själv att löpning inte är något jag någonsin har varit eller någonsin kommer att bli – eller ens vill bli – bäst i.
Däremot så bör jag träna lite mer löpning om jag vill nå samma resultat på årets millopp som förra årets (51,50). Frågan är visserligen om jag vill det. Jag fokuserar på styrka nu, jag vill ge styrketräning chansen. Omfördela, testa lite vad som händer om jag kör mer det spåret under en längre period. Fast, ett intervallpass i veckan och ett lite längre borde jag klämma in, ta tid från de där totalt 4 passen i veckan jag kör. Inte som nu – då senaste gången jag körde intervaller var för två veckor sedan i ungefär samma sällskap som idag.
Trevligt värre med dessa tjejer – starka, snabba, snygga!
Sen sprang vi tillbaka till jobbet och jag var tacksam att det var en hel timme kvar till eftermiddagens första möte. Kräkkänslorna…