Igår inledde jag dagen med att lufta kinderna och pressa hjärtat lite. Med betoning på lite – herregud vad det kändes att jag inte sprungit på ett tag. I kombinationen med underlag som var antingen moddigt, eller ganska hal packad snö, eller total glansis så var jag inte heller mitt mest lättfotade jag. Och så är det ju det där med kläderna också. Löpning på vintern kräver ju lite fler lager än på sommarhalvåret och det kan ge viss känsla av tyngd för den som känner efter. Som jag igår då, vill säga.
Nu kan ju det där ovan låta jätte-opeppigt men nej. Känslan må vara usel och tempot lågt men välmåendet! Alltså hur fantastiskt man mår efter en lätt löptur på 6 lugna kilometrar i ett fantastiskt vinterlandskap går inte att beskriva. Så även om det känns tungt så kan den där kravlösa löpningen göra under för både kropp och själ. För träning är det ju faktiskt oavsett – både för de vanliga musklerna och kroppens allra viktigaste – hjärtat.
Alla kan träna-Ida skriver bra om kläder idag och hon har ju förstås rätt i alla tips hon ger. Men man ska inte heller tro att man behöver en massa avancerade saker och merino hit och dit för ett gammalt hederligt underställ och ett lager över räcker riktigt långt det med. Du kommer inte frysa, jag lovar. Det du har duger också långt.
Själv körde jag ett helt normalt underställ, ett par långa tights av tunn modell, en lätt fodrad löpar/längdskidåkningsjacka och fotbollsstrumpor i de rådande sju minusgraderna. Det gick utmärkt. Fast… på Idas tips har jag nu klickat hem en merino-underställströja från Icebreaker (grymt kampanjpris, se länk). Det är ju liksom minst sagt på tiden – som den ute-tränare på vintern jag är. När andan faller på, vill säga. Eller när det vankas skidåkning (läs: slalom). Åh, längt på den!