Jag skriver inte om barnen här så ofta längre. Däremot inser jag att när jag går tillbaka i bloggen och läser själv så älskar jag de inläggen. Jag vill förstås inte hänga ut barnen, och vad gäller dem så vill jag verkligen vara medveten om vad jag skriver och inte. Men oj alltså. Vilken skatt denna bloggen är för mig. Jag tror att mina barn kommer tycka samma sak, inte minst när de själva får barn och funderar på barn och ålder, på sig själva.
Idag känner jag att jag bara måste skriva några ord om Max. Ni förstår, det är nog ibland inte lätt att vara lillebror till Stella. Att (mest omedvetet av omgivningen men ändå) behöva jämföras med henne. Hon är liksom så – ordentlig. Jag skulle vilja skriva perfekt, men det vore ju väldigt föräldrasubjektivt. 🙂 Hon har varit tidig med det mesta, hon är resonlig och rättfram, snäll och mysig, modig och obekymrad men mjuk. Det är lätt att vara förälder åt Stella.
Max är aningen bullrigare. Men oj vad rolig han är, i sin direkta och kreativt spontana stil. Fantastiskt underhållande och charmig. En socialt lite oslipad diamant som glänser klart.
Idag ville Max skriva och rita en önskelista. De första orden hade han skrivit på förskolan (alltså?!) och sen ville han skriva ”monstertruck” själv hemma. Mamma, vilken bokstav är det först? ”M”. Sen? ”O”. Osv. Och Max skrev. Varje bokstav (med hjälp på slutet när han nog inte orkade tänka efter längre). Otroligt!
Här går vi omkring och tror att han inte riktigt är på nivån av sin ”duktiga” syster – när han verkligen är minst det. Det kan jag läsa själv i min skatt bloggen. Han är född sent på året, sist på året – något ingen räds påpeka (ja det må vara färre idrottsstjärnor som är födda sent på året – det har vi hört hundratals gånger – men hur många barn hamnar där? Och för övrigt är inte alla andra barn födda i januari, han är inte ett år efter alla. Liksom, lägg ner, bara).
Jag tror inte vi behöver oroa oss. Ungen som skrattar, tar plats, är med, anpassar sig efter situation, säger ifrån, pratar mer än någon annan med ord vars nivå förvånar mig varje dag och som skriver på gehör. Som snart fyller 4.
Max. Förlåt att du blev ett strax-före-nyårs-barn. Men du kommer klara dig galant, det vet jag.
Önskelistan. På förskolan dinosaurie, Star Wars-lego, skelett genom att läraren pekade på de bokstäver han ljudade fram på en tavla, och monstertruck nästan på egen hand hemma. Stellas första ord/mening var ”dumpad i brunn”. Max första ”monstertruck”. Joråsåatte.
Livsnjutaren. Han som är glad nästan precis hela tiden (när han inte är arg. Men sorgfri är han). Han som förresten kan simma i pool utan puffar!
Han som somnar lite hur som helst när som helst. Här tidigare ikväll…
Han som bestämmer själv. Som får välja på allt. Som mest gillar allt som är coolt (som superhjältar, star wars, spider man och sånt) men som också föredrar My little Pony (fladdershy! för hon är gulligast), rosa och lila och att leka katt och heta Rosetta. Alltid Rosetta. Som är kanin på Halloween om han vill. Såklart.
Han som är ganska stor. Och helt ljuvlig.
En snart 4-åring, som helst vill ha ett monsterkalas (vi får se hur det blir med det) och vars storasyster hade Cars-tema på sitt 4-årskalas. En kille och en tjej. Två barn, två individer. Två fantastiska människor så kompetenta på sina sätt, så ljuvliga, en sån gåva.