Vi begav oss som sagt till Romme alpin idag, och när nu även Max blivit tillräckligt stabil för att kunna åka upp på toppen mer än en gång utan att gå in i väggen kunde vi bege oss mot den topp som är områdets nyaste; Snöberget. Det området, som består av 8-10 mestadels blå backar (barnvänligt!) har i år kompletterats med en mäktig våffelstuga. Max konstaterade att ”det ju inte borde heta stuga för stugor är mindre än hus och det här huset är ju jättestort!” – och det är helt sant. Våffelstugan tornar upp sig rejält stort på Snöberget men smälter liksom ursprungsbergets Solklintens ”Toppstugan” in hur fint som helst i omgivningarna. Man bygger verkligen till Romme alpin på ett otroligt smakfullt sätt! Hade inte min telefon lagt av i vindkylan hade jag fotat mer på det snygga bygget, och inte minst på de stora, härliga terrasserna i sydvästläge – men ni kan ju kolla in på deras egen hemsida om ni vill se det.
Ytorna inne är rejäla men för den sakens skull inte alls av mindre mysig känsla. Det har man verkligen gjort bra! Det var riktigt svårt att hitta bord idag trots de många sittplatserna, och det vittnar ju om behovet av en ytterligare toppstuga i populära Romme alpin.
Precis som namnet antyder är det våfflor som gäller i Våffelstugan, och man kan välja topping från enklaste sorten med jordgubbs- eller blåbärssylt för 45 kronor via hjortronsylt till lyxvarianten med räkor, rom och creme fraiche för 69 kronor. Förutom det finns en del enklare rätter som exempelvis wrap med viltröra, kallrökt lax på rågbröd, gulaschsoppa och sallader.
Tyvärr har jag lite sämre omdöme om detta. Jag gillade inte att det bara var en våffla, för att utgöra barnlunch (på detta ställe där pannkakor saknades) behövs fler och det skulle vi gärna betala extra för. Wraps och laxmacka var okej men lite matigare skulle inte skada. Men framför allt – varför papptallrikar? Det ser varken trevligt ut eller är miljövänligt. I Romme har man annars så mycket känsla som gör att stället i sig känns så himla trevligt, så att helt plötsligt sitta med en bricka med plast- och pappersöverflöd känns verkligen trist. Det hoppas jag man förbättrar till nästa år!
Barnens våfflor, Henkes wrap och mina laxmackor (bra att det var två i alla fall).
Det var kul att testa våffelstugan och Snöberget lite mer, och vi lär komma tillbaka.
För gällande skidåkningen så var det faktiskt dagens bästa. Djup och tung sorbet ställde till det lite för små barnben, men ändå så släppte det verkligen för Max idag. Han inledde med ett åk i sele, som vi fått komplettera med när han ska upp i större backar för att inte utmana övriga åkares öde (eller alla granars). Sedan ville han direkt vila, och vi suckade lite. Efter den tidiga lunchen ville han dock ut igen och då tog vi bort selen. Han har åkt utan den i barnbackarna men som sagt inte i de större men idag gick det hur bra som helst. Han ville inte ens följa med in på fika efter några åk (när det var Stellas tur att tröttna) utan köra på, och den där känslan när hela familjen åker ihop alltså. Underbart!
Då åker jag gärna plogandes, sakta och blått sju dagar i veckan.
När vi åker med barnen så köper vi oftast ett 10-klippkort (370:-) att dela på, det är ungefär vad de (i alla fall Max) orkar med, sedan får de kompletta i barnbacken om de vill. Heldagskort på 350 kronor var nyttjar vi inte tillräckligt för att det ska vara värt.
Vi har tänkt åka lite imorgon också, men om backarna var tråkiga värre idag i 5 plus så lär det vara ännu värre med plus 10 imorgon… fast samtidigt vill vi få lite åktid.
Om vi ska åka till Vemdalen med ett gäng kompisar eller ej i påsk funderar vi fortfarande på. Lite färre fikapauser vore egentligen önskvärt innan vi tycker det är värt att kosta på det…
__________________________________________________________
#blogg100, 7/100