Det här är en svår rubrik tycker jag, för det finns någon som älskar varje träningsform och mitt oförstånd är kanske bara… just oförstånd. Jag, som är en lagspelare ut i fingerspetsarna går igång på lagidrotter och gemensamma mål, och har svårare att förstå de där idrotterna där enormt antal timmar plöjs ner i ensamma timmar där pannben av stål krävs ungefär varje pass. Fast det där sista är förstås just oförståndet hos mig som talar, för kickar och träningsglädje såväl som stark kärlek till sin idrott måste förstås finnas även där.
Så finns det någon träningsform jag inte förstår? Nej, egentligen inte. Det finns idrotter och träningsformer jag mer spontant kan tänka ”Varför då?” om, men jag förstår ju ändå. Träningsglädjen och kickarna finns, så idrotten fyller ett syfte – för någon. Även om det i min värld aldrig lär kunna vara lika mycket glädje och kick som detta. Det här, det förstår jag verkligen. Ålskade lagidrotter!
