Som jag älskar min hemstad; mitt Stockholm! Det slog mig idag att jag bott i vår storstad i 15 år nu, nästan på dagen. Jag minns inte exakt vilken dag jag landade här, men jag vet att jag gick ut universitetet i Örebro 2001 och att den stad som skulle få bli min nya hemstad var Stockholm. Det stod liksom skrivet i stjärnorna eller nåt, det var aldrig någon diskussion om annat. Min IT-utbildning var klar i januari 2001, och jobbutbudet i branschen då var för att uttrycka det milt utmanande, så jag tog mitt pick och pack och anslöt i min kompis lägenhet på Gullmarsplan och hoppade på någon masterskurs på Stockholms universitet i väntan på jobb. Ganska snabbt, hade det gått fem veckor eller så, var det i hamn ändå och jag lämnade studentlivet för alltid.
Jag älskade Stockholm från första stund, och den kärleken har aldrig minskat. Staden är stor och det finns alltid nya områden och ställen att både upptäcka och njuta av, och nu som föräldraledig har jag insett att det finns tid inte bara att se nya ställen utan även att återupptäcka gamla älskade kvarter och promenadstråk.
Idag åkte jag in till Östermalm för fika med min man och för att inspektera möjliga resevagnar åt Meja inför Dubai-resan. Sedan gick jag genom stan, via Kungsträdgården, Stockholms ström och Stockholm äldsta park Strandparterren…
…mot Gamla stad med Slottskajen och Munkbroleden…
…via Slussen…
…mot Monteliusvägen, den lilla gångvägen med Stockholms i mångas tycke allra vackraste utsikt. När gick jag där senast? Det var säkert år sedan. Inte så långt tillbaka som till de där första somrarna då jag lärde känna Stockholm som mest, redan innan jag flyttade till stan och dejtade på Söders höjder.
Sedan vandrade jag Hornsgatan ner (och letade ännu mer vagn) innan jag vände om och tog mig tillbaka mot Slussen igen och Nackabussarna hemåt. För just det, jag bor ju egentligen inte i Stockholm längre även om det förstås är ungefär samma sak.
Den nätta utflykten landade på dryga 5 timmar och stegen på närmare 15000 idag igen. Jag känner sådan tacksamhet till Sverige och föräldraledigheten och inte minst till Stockholm. Staden i mitt hjärta. En femtonårig kärlekshistoria.
Update; Jag ljuger! Det är bara 14 år, jag tog examen 2002 kom jag på. Men sen sommarjobbade jag i stan redan 1999 och bodde med några kompisar på Söder, och det var ju då den egentligen började, kärlekshistorien. 17 år då. Wellwell. Lång är den iallafall kan vi komma överens om.