Att Stella behärskar de flesta ord (mer eller mindre) och pratar i 3-4-ordsmeningar är vi vana vid nu. Men sånt som imponerar på mig är alla jämförelseord, beskrivningar och sånt, det är häftigt att hon redan behärskar att använda sådana.
Exempel:
”En till”. Typ, ”Titta, en buss! Titta, en buss till!”
”En blöja”, följt av ”en annan blöja”, eller ”en ny blöja”.
Eller ”också”. ”En bok”. ”Osså en bok”, pekandes på en annan bok.
”Åååh, TUNG”, säger Stella när hon tar tag i något tungt. Sen kan hon konstatera att hon är stark när hon ändå bär det ”Stella stark!”.
”Liten” och ”stor” är viktiga ord för att förklara hur saker är, liksom ”varm” eller ”kall”.
Även ”många” och ”massa/massor” behärskar hon. Hon brukar ju säga att ”Stella fyller tå åj” och hålla upp ett finger på varje hand, men idag när vi tittade på kort från Noras kalas och pratade lite om kalas och paket, så sa hon pillemariskt ”Stella fyllej MÅNGA åj” och spretade med alla fingrar och såg lite busig ut.
Motsatser börjar också klarna. När vi flög till Berlin hade jag förklarat att hon skulle sitta still. Flera veckor senare skulle hon berättade detta för mormor och morfar. ”Hur gjorde man på flygplanet?” sa jag. ”Sitta still!”, svarade Stella, följt av ”Inte springa!”.
Språkframsteg, så oerhört häftigt!