…ja alltså, när de är trädgårdsinsatserna drar igång har de en förmåga att bli betydligt mer än man först tänkt sig. I förrgår tänkte vi lite lätt att ”de där buskarna tillför ju verkligen ingenting” och igår… klippte vi ner alla, grävde upp alla rötter – och sedan fortsatte vi med att totalt länsa hela området runt och bakom av bara farten. Där fanns det – tills igår då – ett litet rum i trädgårdsrummet, kan man säga, med tre pallkragar, en kompost, en hallonhäck och det runt en stenlagd liten yta med galet mycket ogräs. Kalla det helt övervuxet. Förra året gav jag mig på lite odlingar med kryddor, ärtor, sallad och annat – men sniglarna tog hjälp av ogräset och anföll så i år har jag inte ens gett det ett försök.
Men nog skulle en öppen, stenbelagd yta kunna bli bra – med uppbyggda pallkragar istället för markstående?
Så vi började med att kapa häckar som vuxit sig väldigt stora och helt tagit över gångytan bredvid huset. Drog upp rötterna – inte så lite jobbigt, de där buskarna har stått där i många årtionden – och alla andra rötter som fanns runt om. Och på den vägen är det. Vi behövde, så att säga, inte besöka något gym igår! När vi avslutade för dagen igår var vi mäkta nöjda och fortfarande taggade – vi anade en öppnare trädgård och en schysst liten ”köksträdgård” (sen när kan jag det ordet – vem är jag ens?). Nu återstod ju nästan bara att få ut markduk och lägga tillbaka stenarna. ”Bara?” Vad trodde vi?!
Vi utökade ju hela utrymmet, för att öppna upp mot gången och hela huset, så givetvis gick stenarna åt väldigt snabbt. Och, ojämnt formade stenar i helt olika höjd är inte något som är särskilt ”bara” att pussla ihop heller. Phew!
Nåväl. Jag ser ändå ljuset i tunneln, och om min man får i sig en kaffe eller tre kanske han också gör det. Får vi dessutom okej från grannen att ta hans övergivna gamla stenplattor vi siktat i ett hörn på deras uppfart kommer jag återgå till att känna mig positiv över projektet.
För om en stenyta kommer på plats, så återstår ju sedan ”bara” att fixa pallkragar och sätta på hjul på dem, sätta upp en skärm bakom hela alltet och… jaddajadda. Det där pimpet tar vi nog dock i vår, misstänker jag.
Hemester? Njae… fast, vi är så nöjda med den semester vi haft så att ha lite hemmaprojekt känns faktiskt mest bara roligt – även om ”bara” inte är ett ord jag bör ta i min mun fler gånger när det gäller trädgårdsprojekt!
Men nog är det häftigt med den förvandling som kan ske med bara ett par dagars arbete?
